Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll har i en debattartikel på SVT Opinion förklarat att hon, och regeringen, vill avskaffa den bortre gränsen i sjukförsäkringen.

I samma artikel konstaterar hon att sjukfrånvaron ökar och att fler människor fortsätter vara sjuka under en längre tid.

Socialförsäkringsministerns besked om den bortre tidsgränsen ska ses i ljuset av att riksdagen så sent som i december uttryckligen sade att den ska vara kvar.

I opposition var Socialdemokraterna alltid tydliga med att riksdagens tillkännagivanden skulle respekteras. I regeringsställning verkar man tänka annorlunda.

Det är anmärkningsvärt att regeringen först säger en sak och sedan gör raka motsatsen. 

Agerandet blir inte mindre märkligt av att regeringen tar varje chans att benämna sig själv som en samarbetsregering. Man kan fråga sig vem det är man vill samarbeta med. Det verkar i alla fall inte vara med riksdagen.

Sjukförsäkringen ska ge trygghet vid sjukdom och samtidigt ta till vara på människors arbetsförmåga.

De fasta tidsgränserna i sjukförsäkringsreformen finns där för att det ska vara tydligt för såväl arbetsgivarna, hälso- och sjukvården, Försäkringskassan som Arbetsförmedlingen när man ska börja med olika åtgärder för att hjälpa människor tillbaka till arbete.

Den totala sjukfrånvaron har tydligt minskat sedan reformen infördes.

Det är bekymmersamt att regeringen med socialförsäkringsministern i spetsen envist vill vrida klockan tillbaka till tiden före sjukförsäkringsreformen.

Vi vet hur det såg ut innan tidsgränserna infördes: Långa passiva sjukskrivningar som mer eller mindre automatiskt slutade i förtidspension.

När man väl hamnat där var det oerhört svårt att ta sig tillbaka.

Istället för att riva upp den sjukförsäkringsreform som faktiskt visat sig fungera vill Moderaterna fokusera på att hitta lösningar där vi ser att sjukfrånvaron ökar, inte minst de psykiska diagnoserna.

Vi vet att arbetsmiljön är av avgörande betydelse för risken att utveckla depressioner eller utmattningssymptom.

Samtidigt ser vi en arbetsmarknad i förändring där gränserna mellan jobb och fritid suddas ut, där det som tidigare var en enkelt definierad arbetsdag med fasta klockslag ersätts av nya krav på uppkoppling och tillgänglighet.

När gränserna mellan arbetstid och fritid suddas ut ställer det nya krav på hur vi måste se på och arbeta med arbetsmiljöfrågor.

Vi vet också att kvinnor är mer sjukskrivna än män. Här måste vi lägga mer kraft och hitta förklaringar och förslag till reformer.

Ett återkommande mönster är att när sjukfrånvaron ökar så ökar den mer för kvinnor än för män.

Faktorer i arbetsmiljön samt fördelning av obetalt hem- och omsorgsarbete är några av de omständigheter som bidrar till att påverka skillnaden i sjukfrånvaro mellan könen.

Även här kommer vi att undersöka vilka reformer som kan bryta utvecklingen.

När det gäller dessa viktiga frågor välkomnar Moderaterna en öppen och konstruktiv dialog kring hur vi kan hitta framåtsyftande lösningar.

Men vi kan aldrig acceptera att den socialförsäkringsreform som hjälpt tiotusentals människor närmare arbetsmarknaden, rivs upp till förmån för en återgång till de passiva förtidspensioner som regeringen Persson lämnade efter sig.