Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

”RFSU ger upp sina grundprinciper”

Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

SEXKÖPSLAGEN · ”Människans sexualitet är oerhört mångformig. RFSU borde belysa och diskutera detta och inte förfalla till generaliserande floskler som är hämtade från politikens värld”, skriver Oscar Swartz.

Oscar Swartz
Skribent

Många kritiker till sexköpslagen har gjort tummen upp för RFSU när de igår offentliggjorde en oberoende utvärdering av lagen, utförd av forskaren Charlotta Holmström på Malmö Högskola.

Samtidigt har de som vill ha hårdare tag mot sexuella handlingar uttryckt upprördhet över att RFSU inte verkar tycka att dagens ensidiga kriminalisering av köparen är optimal.

Jag skulle vilja hävda att RFSU är en alldeles för försiktig och ger upp de grundprinciper de själva beskriver så här:

”RFSU utgår från övertygelsen om sexualitetens och samlevnadens centrala roll för individ och samhälle. RFSU har ett frihetsperspektiv och rättighetsperspektiv på sexualiteten som utgår från allas frihet att vara, frihet att välja och frihet att njuta.”

I stället ansluter sig RFSU till ett oerhört politiserat språk runt sexualitet när ordförande Kristina Ljungros uttalar detta i anslutning till gårdagens rapport: ”Att köpa någon annans kropp kan aldrig vara en rättighet.”

Handel med sexuella tjänster handlar om upplevelser, inte försäljning av kroppar.

Modeskaparen Karl Lagerfeld har kallat detta ”en av de stora franska konstarterna”. Den som inte sålt sexuella tjänster själv kan kanske inte föreställa sig hur tillfredsställande det kan vara att uppfylla någons fantasier, kanske inte för alla, men för vissa.

Speciellt inom den ofta oproblematiska homosexuella sexhandeln är den inställningen inte ovanlig.

Det är möjligt att det är politiskt smart att låta utvärdera lagen ur ett snävt lagstiftningsteknokratiskt perspektiv. Men ideologiskt är det tragiskt.

Holmström frågade alltså om lagstiftarna uppnått sina tre önskvärda effekter: att minska omfattningen av handel med sexuella tjänster, att åstadkomma en normativ förändring gällande attityder till sexköp, att minska förekomsten av människohandel för sexuella ändamål i Sverige.

Slutsatsen var att man egentligen inte kan styrka att de där effekterna verkligen åstadkommits.

Vad gäller punkt två verkar det dock som att attityden blivit rejält negativare bland kvinnor.

Samtidigt har andelen som vill kriminalisera sexsäljande ökat rejält, något som tolkas som att en utsatt grupp nu stigmatiseras.

Om vi går längre än RFSU:s kartläggning kan vi se vad som egentligen driver lagen i Sverige: Att sätta dit och uppfostra män till att ha en korrektare sexualitet.

I praktiken använder vi sexsäljande kvinnor för att kunna ta fast män.

Kvinnan begår inget brott och släpps efter förhör för att sedan fortsätta sin verksamhet. Genom att polisen bedriver spaning på en sådan person kan man alltså fälla man efter man.

Målet är inte att stötta en hjälpovillig eskort, målet är att straffa män.

Justitieminister Morgan Johansson (S) vill få till kriminalisering av svenskar som betalar för sexuella tjänster i länder där det är fullkomligt legalt och accepterat, som i Tyskland.

Människans sexualitet är oerhört mångformig och just en organisation som RFSU borde belysa och diskutera detta, och inte förfalla till generaliserande floskler som är hämtade från politikens värld.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.