På 80-talet var jag en finnig tonåring som badade topless både på stranden och i badhuset. På den tiden gjorde alla det, unga tjejer liksom gamla tanter.

Efter några år blåste trenden över och nu är det återigen omodernt att bada med brösten fritt dinglande.

Någon gång i framtiden blir det säkert mode igen – trender har en tendens att dyka upp och försvinna, för att tids nog dyka upp på nytt.

Kvinnor som idag går på badhus med brösten fria gör det som ett ”feministiskt ställningstagande” – som om de tror att en kropps ”värde” avgörs genom hur många kvadratcentimeter av den som blottas.

Man gör en rejäl tankevurpa när man kallar sig feminist och samtidigt använder mannen som mall och norm.

Ett argument för tuttbad är att rättvisa först uppnås när alla, oavsett kön, underkastas samma klädkod. Allt annat kallas könsdiskriminering.

Men varför då börja på badhusen? Förbjud herr- och damavdelningar i klädaffären, bojkotta Nobelfesten och ordna nyutgivning av ”Flicka i frack” – unisex für alle!

Själv är jag förtjust i allt som särskiljer könen och understryker skillnaderna.

Män och kvinnor blir inte mindre värda för att vi inte är identiska, snarare är det tvärtom: könsskillnaderna är en njutning och krydda, därför ska de ska värnas och befrämjas.

Nu för tiden simmar jag i en modest badklänning som täcker inte bara brösten utan även nyckelben, armbågar och knän.

Det är inget puritanskt ställningstagande, jag har bara inte längre minsta lust att dela min nakenhet med någon annan än den som jag har valt att dela säng och liv med.

Vi lever i en galen tid: människor slaktas i propagandavideor på nätet, miljontals människor är på flykt och en kort flygresa bortanför vår trygga tillvaro säljs kvinnor och barn helt öppet som sexslavar.

Att då lägga all sin energi på att få lov att visa brösten på badhuset blir smått absurt.

Man ska välja sina strider.

Att som kvinna löneförhandla sig till en rejäl lön eller välja att stanna hemma med barnen så länge man själv vill, är mycket viktigare feministiska handlingar än att gnälla om att få visa brösten på platser där ingen annan är intresserad av att se dem.

Jag har väldigt lite förståelse för grupper som ”Bara Bröst” eller ”Femen” som tror sig förbättra världen genom att vifta med tuttarna på platser där man vanligtvis inte gör det.

I mina ögon är ”Bara Bröst” bara trams.

Samtidigt är jag lika oförstående inför dem som orkar opponera sig emot synen på en kvinnas vårtgårdar i en simbassäng eller med en vidhängande bebis i en amningssituation.

Handen på hjärtat: hur inkräktar åsynen av ett kvinnobröst eller två på någon annans frihet och välbefinnande?

Om man finner bar byst stötande, är det så svårt att slå ner blicken och spara på krutet till något betydligt viktigare? 

Och till sist en liten påminnelse till dem som hittar på klädregler i simbassänger: det är bra att hålla i minnet att om man hela tiden anpassar samhället efter de mest känsliga och lättkränkta så kan tillvaron snart bli både odräglig och i slutändan helt olidlig för alla.