När nyheten om att regeringen inte förlänger det militära samarbetet med Saudiarabien kom i går kväll jublade vi på Svenska Freds. För oss är det en stor seger efter ett över tioårigt opinionsarbete mot detta militära samarbetsavtal.
Avtalet var en skandal när det skrevs och det hade varit en ännu större skandal om en regering med en feministisk utrikespolitik och med ett regeringsparti med rötter i fredsrörelsen inte avslutat det.
Detta är en framgång för alla som arbetat med oss mot avtalet och vi känner tillförsikt en dag som denna.
Men även om vi är oerhört glada är detta bara en delseger. Precis som många reagerat på efter gårdagens beslut innebär inte ett avslutat saudiavtal att vapenexporten till Saudiarabien per automatik stoppas.
Tyvärr är det mer komplicerat än så.
Som regelverket ser ut idag har försvars- och säkerhetspolitiska intressen stor tyngd i bedömningarna när tillstånd prövas. I den ”helhetsbedömning” som myndigheten ISP gör är mänskliga rättigheter och fred värden som kan kompromissas bort om priset är det rätta.
Vad krävs då för att få stopp på vapenexporten till Saudiarabien?
I april lämnar den parlamentariska Krigsmaterielexportöversynskommittén, KEX, sitt förslag på ny lagstiftning om vapenexport.
Kommitténs uppdrag har sedan dess arbete påbörjades 2012 varit att utreda ”hur exportkontrollen gentemot ickedemokratier kan skärpas”, även det en fråga där Svenska Freds har bedrivit ett mångårigt opinionsarbete.
Om det efter tre år presenteras ett förslag med kryphål som fortsatt tillåter att Sverige exporterar krigsmateriel till Saudiarabien och liknande regimer har utredningen minst sagt misslyckats.
Vapenexporten till länder med stora demokratiska brister utgör nämligen en stor del av den totala exporten, visar Svenska Freds granskning.
De senaste fem åren 2010-2014 har i snitt 35 procent av den svenska krigsmaterielexporten gått till länder som den amerikanska organisationen Freedom House rankar som ofria eller delvis ofria.
Det handlar om länder som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Thailand, Singapore, Oman, Qatar, Algeriet, Mexico och Brunei.
Vapenexporten till icke-demokratier går tvärs emot de värden om mänskliga rättigheter och demokrati som både nuvarande och tidigare regeringar säger sig stå för.
Det är sorgligt att denna export tillåts fortsätta år efter år. Enligt en uppskattning som vi har gjort kommer Sverige, när utredningen lämnar sitt förslag i april, att ha exporterat krigsmateriel till icke-demokratiska länder för drygt 12 miljarder kronor under den tid som utredningen pågått.
Dagens riktlinjer innehåller redan skrivningar om mänskliga rättigheter som borde ha gjort vapenexporten till Saudiarabien och liknande regimer till en omöjlighet.
Respekten för mänskliga rättigheter ska vara ett ”centralt villkor” för export. Om luddiga skrivningar hade räckt för att stoppa denna export hade någon utredning inte behövts.
Det som krävs är alltså ett skarpt demokratikriterium utan undantag och kryphål.
Först då kan den djupt skamliga svenska vapenexporten till icke-demokratier stoppas och de förväntningar som det avslutade saudiavtalet väckt uppfyllas.
Så visst firar vi i Svenska Freds att saudiavtalet nu är uppsagt. Men kampen för att hindra att vapen sätts i händerna på förtryckare går vidare.