– Jag är inte särskilt arg längre. Jag är mer ledsen att det inte fungerar, att det är år 2015 och vi har fortfarande inte hittat sätt att skydda människor som blir utsatta för det här och att de som är offer får strida så hårt för att få rätt till skydd. Man tappar skyddet på vägen för att man får kämpa så mycket.
Citatet är från en dotter till en kvinna som blivit mördad av sin man. Trots att alla varningslampor lyste. Trots dokumentation hos olika myndigheter.
Trots att kvinnan själv aktivt sökte skydd. Och ingen av myndigheterna anser sig ha ansvar. Det är en absurd situation! Och den är inte ny.
På Brottsförebyggande rådets hemsida kan vi läsa att 28 200 fall av misshandel mot kvinnor över 18 år anmäldes under 2014, en ökning med 5 procent jämfört med året innan.
Av dessa avsåg 17 700 brott misshandelsbrott som begåtts inomhus av bekant. Även det innebar en ökning med sex procent. Drygt 85 procent av de som misstänks för misshandel mot kvinnor är män.
Mellan 16 och 17 kvinnor dödas av mäns våld varje år. Tusentals får sina liv söndertrasade. Ett stort antal barn som växer upp i familjer med våld får trauman för livet.
Sedan finns det förstås andra brottsrubriker, till exempel sexualbrott och våldtäkt. Och det finns våld i samkönade relationer och våld i namn av heder.
Gemensamt är att vi vet att det verkliga antalet våldsbrott är betydligt större än vad siffrorna säger. Kvinnojourer, polis och socialtjänst säger att vi ska multiplicera med fyra.
Hot om våld och utlöst våld drabbar kvinnor i en utsträckning som få vill erkänna. WHO säger att det totala globala kriget mot kvinnorna skördar fler dödsoffer än något krig eller någon epidemi någonsin gjort.
Våldets syfte är makt och kontroll. Över en kvinnas liv, över en ung mans eller kvinnas sexualitet, kontroll över konkurrerande gängs revir eller maktmätning, kontroll över en geografisk region, över åtråvärda råvaror eller geopolitiskt strategiska land- och havsområden.
När butiker plundras i samband med krig och naturkatastrofer plundras också kvinnors kroppar. Destabilitet föder krav på kontroll, på alla plan, i alla relationer.
En kvinna som väljer att lämna en man som inte vill skiljas lever farligt. Ett land som väljer att lämna en stormaktssammanslutning lever farligt.
Vi måste våga sätta in våldet i sitt sammanhang och möta det med bättre politik och riktade insatser. Det är en säkerhetsfråga. Vi behöver kapa i försvarsbudgeten till förmån för stora investeringar i våldsförebyggande arbete på alla nivåer.
- Säkra långsiktig finansiering av skydd och stöd för våldsutsatta. Hälften av de som söker skydd undan våld idag på kvinnojourerna nekas på grund av platsbrist – trycket har ökat. Detta är den mest akuta och enskilt viktiga insatsen just nu.
- Få män att sluta och helst aldrig börja slå. Fler förövare måste behandlas och det bör leda till någon form av sanktioner att vägra behandling. Det ska vara lättare att få kontaktförbud och det måste bli konsekvenser när dessa överträds. Elektroniska fotbojor ska användas och inte som nu samla damm. Arbeta våldsförebyggande redan från förskolan.
- Stärk barns och ungas rättigheter. Kriminalisera barn- och tvångsäktenskap. Tvinga inget barn att umgås med eller bo hos en förälder de är rädda för, oavsett om brott har styrkts. Förbättra riskbedömningarna. Förtydliga skolans uppdrag att informera alla barn och föräldrar om allas mänskliga rättigheter och ge skolan större resurser till elevhälsa och handledning av personal.
- Ge alla relevanta grupper av professionella mer och obligatorisk utbildning om våld, rasism, sexism, mänskliga rättigheter och handledning i dessa frågor.
FN:s organisation för utrotande av mäns våld mot kvinnor uppmanar sina medlemsstater att dramatiskt minska sina militärbudgetar och istället prioritera insatser mot det globala säkerhetsproblemet våld i nära relationer.
Jag hoppas verkligen att Sveriges feministiska regering tar till sig den uppmaningen!