Efter den arabiska våren uppkom en rad olika modemärken, alla med en gemensam nämnare. Ett starkt kulturellt och politiskt statement. Och att visa upp det för omvärlden med stolthet var och är fortfarande viktigare än någonsin.
Det som tidigare ha ansetts vara ”tacky” att klä sig i ett plagg eller i en accessoar från ett land man kom ifrån är idag high fashion.
Det finns ett företag som har gått så långt att de tillverkar sina produkter i flyktingläger i sitt ursprungsland för att visa på en stark representant av det landet och dess kulturella ursprung.
Och produkterna säljs i exklusiva gallerior världen över som till exempel på engelska lyxvaruhuset Harrods. I Sverige går det dock trögare. Religiöst och kulturellt mode efterfrågas starkare från utländska medier och varuhus.
För mig ringer telefonen varm från stora modemagasin från USA och England. Medan i Sverige så är det tyst från det hållet.
Religiöst mode i Sverige är fortfarande ”tacky”. Vi vågar stoppa i oss mat från olika världsdelar men vågar inte gå utanför normen med vad vi har på kroppen?
Jag bär gärna upp en hinduisk bindi på pannan, en turban på huvudet, boyfriend jeans från en svensk designer och en t-shirt från en stor kedja. Vänta. Jag glömde tillägga att jag även puffar till min turban då det är trendigt med fluffigt hår.
Sociala medier ger sådana som mig makt att kunna påverka modet från gatan till high fashion-scenen utan att vänta på en inbjudan till en nationell modegala.
Idag kan man nämligen påverka mer än vad man tror på sociala medier allt handlar om att bilda ett virtuellt nätverk och att vara ”där man ska vara” på nätet hela tiden för att ständigt nätverka och synas. Syns man inte så finns man inte.
Idag behöver man inte ha en lång skrädderiutbildning bakom sig för att lyckas. Allt handlar om att skaffa sig en stark fanbase som supportar en oavsett vad man gör i livet. Fanbase ger makt.
Modevärldens spelregler förändras drastiskt och nya modeikoner tar mer och mer mark på den internationella modescenen. Skapar egna klädmärken och får chefredaktörer att lyda deras minsta vink.
Jag fick dock ständigt höra att religiöst mode inte hör hemma på den svenska modescenen och att jag är en ”fluga” som snart försvinner från rampljuset.
Alla likes på sociala medier har gett mig hybris och jag vågar nu att kräva att få se ut som jag vill och att få vara en del av den svenska modescenen.
Jag banade vägen för religiöst och kulturellt mode i början av 2000-talet och idag är det en miljardindustri.
Exklusiva gallerior välkomnade min design i Dubai och i Paris innan Stockholm vågade ta steget fullt ut. I Paris sålde turbanerna som smör under solsken.
Det är dags att den svenska modescenen accepterar mig med min slöja och inser att jag med mina kulturella och religiösa influenser är här för att stanna.