Polisens Unni Jerndal skriver i sin replik på SVT Opinion att polisens verksamhet i sociala medier ska genomsyras av polisens värdegrund och förmedla fakta samt att det inte handlar om underhållning (gilla-jakt).
Den kritik jag framför mot att brottsoffers öden skrivs om till berättelser och att det alltför ofta förekommer att individer med social utsatthet framställs på ett direkt och indirekt skadligt sätt avfärdas med att det finns ett pågående internt arbete.
Det är som tur är inte alla som tar så lätt på kritiken då åtminstone en person JO-anmält den omdebatterade statusen från polisen i Växjö.
Även jag har JO-anmält den statusen utifrån att polisen inte följt E-delegationens riktlinjer kring kommentarer. Jerndal hävdade i sin replik att Polisen följer lagen om elektroniska anslagstavlor och E-delegationens riktlinjer, något som JO nu får utreda om så är fallet med polisen i Växjö.
Den aktuelle polisen i Växjö kommenterar i Kvällsposten kritiken och JO-anmälan med att vi kritiker är ”narkotikaliberaler”.
Det är en förminskande och i sammanhanget nedsättande kommentar som ligger långt från orden om respekt i polisens värdegrund.
Vad det gäller händelsen på polisstationen i Växjö fick jag ett meddelande från en växjöbo med kontakt med den omskrivne mannen.
Det visade sig att situationen hos polisen handlade om en man som fått en nätdrog i stället för amfetamin, hamnat i psykotiskt tillstånd, var rädd och ville ha polisens hjälp.
Detta utsatta tillstånd tyckte alltså växjöpolisen Scott Goodwin att det lämpade sig att skriva ”på ett roligt sätt” om, själv tycker jag det är oerhört opassande och respektlöst.
Det är särskilt när det handlar om narkotika som det blir svårt för polisen att följa värdegrunden och förmedla fakta.
Förutom de exempel jag visade på i min första debattartikel är det inte särskilt svårt att hitta fler exempel: en individs narkotikaöverdos beskrivs med ironi, narkotikaanvändning utpekas som en svaghet, haschanvändare beskrivs stereotypt och osakligt. Exemplen skulle kunna bli fler.
Kommunikationsdirektören Unni Jerndal menar möjligtvis att det handlar om att ”några enstaka inlägg formuleras på ett olyckligt sätt”, men så är inte fallet. Det är inte heller något nytt fenomen.
Redan 2013 nämnde Brit Stakstons utvärdering av polisens verksamhet problem med ”flera dåliga och osmakliga inlägg från enskilda polisanställda”.
Trots det kan jag räkna upp flera exempel på fortsatta problem. Värdegrunden förefaller vara en papperstiger.
Flera av de exempel som jag har lyft fram förstärker den generaliserade bilden med negativa egenskaper hos individer som avviker från den sociala normen.
Till stor del handlar det säkerligen om att socialt utsatta individer är ”brännmärkta” i samhällets ögon och därmed lätt blir föremål för nedsättande, skadande och respektlösa antaganden och formuleringar.
Det är även därför kränkande kommentarer om dessa kan ligga kvar i polisens kommentarsfält under lång tid.
Jerndal verkar ta lätt på min kritik och lyfter i stället fram att Polisen har ett stort antal följare och att de har ett mycket positivt gensvar från allmänheten.
Det ger intryck av att polisledningen saknar probleminsikt.