Låt mig vara så tydlig som det bara går: Rättviseförmedlingen har inte lanserat något verktyg. Vi kommer inte heller att registrera någons könstillhörighet, hudton eller etnicitet.
Igår presenterade Clarence Crafoord, chef för organisationen Centrum för rättvisa, en produkt signerad Rättviseförmedlingen här på SVT Opinion. En produkt vi själva inte har några planer på att utveckla eller lansera.
Att Rättviseförmedlingen skulle ha statligt stöd för att registrera och kartlägga individers etnicitet och spara dem i ett register utan att fråga låter ju inte klokt, och har inte heller hänt. Det är ingens ambition, och ja, det vore troligtvis även olagligt.
Däremot har vi fått ett stöd för att ta fram ett verktyg för mediaanalys anpassat till medieredaktioner. Mediaanalys går ut på att samla stora mängder data i form av exempelvis tidningsartiklar och att utifrån dessa ta fram översiktlig statistik.
Företag har detta som affärsverksamhet och det sker dagligen på landets högskolor och universitet i form av avhandlingar och uppsatser.
Mediaanalyser som exempelvis whomakesthenews.org har använts för att visa att majoriteten av de som medverkar i nyhetsmedia idag är män (76 procent av huvudpersonerna, enligt deras senaste globala granskning), och ifrågasätta om det verkligen måste vara så.
Att urskilja personer på individnivå är aldrig syftet med denna typ av statistik (jämför exempelvis SCB:s könsuppdelade statistik). Anledningen till att titta på stora mängder information är istället att se tendenser och urskilja mönster som inte går att upptäcka i en enskild artikel.
Vi vill titta på hur den sammantagna mediabilden i Sverige ser ut i form av vilka som kommer till tals (och vilka som inte gör det) genom att göra en innehållsanalys av medieinnehåll.
Vi vill titta på representation utifrån faktorer som kön, ålder och utländsk bakgrund. Det går naturligtvis inte att med säkerhet säga något om enskilda personers könsidentitet eller bakgrund utifrån en nyhetstext och det är inte heller poängen.
Genom att använda sig av sannolikheten i den information som ges och titta på stora mängder artiklar kan man få en indikation och därefter presentera ett resultat i grova kategorier. Det har aldrig funnits någon tanke på att klassificera eller registrera enskilda personer utifrån specifika etniciteter eller hudfärger.
När exempelvis en tidningsredaktion har skaffat sig en uppfattning vilka som oftast kommer till tals i den egna publikationen, kan de fundera på om det finns kompetenta och intressanta personer som förbises idag.
Rättviseförmedlingen kommer inte att kvotera in personer i media (och har heller aldrig arbetat med kvotering i något sammanhang). Vi vill alltid att kompetens och relevans ska avgöra vilka som medverkar i olika sammanhang.
Ett offentligt samtal som inkluderar fler är målet på sikt, och för att nå dit kan vi hjälpa de som vill ha vår hjälp att komplettera sina nätverk med fler kompetenta personer.
Vår dagliga verksamhet (som är helt självförsörjande) går ut på att via sociala medier efterlysa och tipsa om de som saknas i olika sammanhang.
Det kan exempelvis handla om att hitta kunniga paneldeltagare och talare vid konferenser eller experter till tv, radio och tidningar.
Vi letar alltid efter dem som inte redan tillhör normen i just det sammanhanget. Detta gör vi för att utöka våra uppdragsgivares nätverk så att de får fler kompetenta personer att välja mellan.
Vi är nämligen övertygade om att ett brett urval gör det lättare att hitta den som är bäst lämpad för uppgiften.