Jas 39 Gripen under Nato-övning förra året. Foto: Mindaugas Kulbis / AP
Debattinlägg

”Militärövningarna bidrar till upptrappningsspiralen”

Nato ·

”Ett svenskt Nato-medlemskap innebär att vi skulle bli indragna i en storkonflikt och riskerar att bli ett kärnvapenmål. Ligger detta i Sveriges intresse? Vänsterpartiets svar är nej”, skriver Stig Henriksson (V).

Om debattören

Stig Henriksson
Riksdagsledamot (V)

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Det finns en oerhört stor enighet om att Rysslands agerande vad gäller Krim och Ukraina är mycket allvarligt och i strid med folkrätten. Likaledes är Rysslands upprustning och nonchalant aggressiva beteende i vårt närområde mycket påtagligt.

Oenigheten kommer när vi för svensk del ska dra slutsatserna av detta. Nato-anhängarna ser chansen att alltmer kraftfullt agera för ett allt närmare samarbete och många av dessa vill också se ett svenskt och gärna finskt medlemskap som lösningen.

Den som tvekar anklagas gärna för att lägga sig platt för Putins maktspråk på ett närmast landsförrädiskt vis. Men måhända finns det fler tangenter på klaviaturen än blott två?

Självklart ska vi ha en försvarsförmåga som i fredstid kan hävda vårt territorium och i ofred ha en såpass hög tröskel så att en angripare inte utan att binda avsevärda resurser kan räkna med framgång.

Men att agera så att Sverige – precis som moderaterna skriver i sin riksdagsmotion – redan nu allt mer identifieras med Nato, gagnar inte svenska intressen. Det minskar Sveriges möjligheter att vara en självständig röst för fred, demokrati och nedrustning.

Att delta i de allt fler och större militärövningarna kring Östersjön bidrar bara till precis den upptrappningsspiral vi nu ser, där till slut rena misstag kan utlösa en konflikt.

Vi som vill visa fasthet, men inte bidra till en allt mer ökad spänning får ofta höra att vi låter Putin bestämma Sveriges position. Det är ett ganska häpnadsväckande argument.

Vi som vill behålla vår tvåhundraåriga alliansfrihet som tjänat oss så väl får den anklagelsen. Medan de som radikalt vill ändra den linjen, vår ”grand strategy”, ofta hänvisar just till – Putin.

Och vad kan passa en hårt trängd auktoritär regim bättre än att den ges tillfälle att vända befolkningens missnöje mot en yttre fiende? Sannolikt välkomnar Putinregimen den allt mer upptrappade atmosfären i Östersjön.

Sven Hirdman, vars klokhet och erfarenhet inte kan viftas bort, har i sin text på SVT Opinion helt klart goda argument för sina varningar om vart utvecklingen är på väg.

Rysslands upprustning är illavarslande. Men Ryssland är ingen militär supermakt. Visst har militärutgifterna fyrdubblats under 2000-talet. Men för en mer fullständig bild måste man se från vilken nivå upprustningen sker.

Efter Sovjetunionens kollaps minskade de ryska försvarsutgifterna med, noga räknat, 93 procent. Det motsvarar tio procent av USA:s militärutgifter, hälften av Kinas och är i paritet med Frankrikes och Storbritanniens sammantagna kostnader. Därutöver har Östersjön mer eller mindre förvandlats till ett innanhav för NATO när det gamla Sovjets buffertstater nu blivit Natoallierade.

Frånsett att bidra till den ökade spänningen i vårt närområde så finns det risker av värre art. Ett svenskt medlemskap i NATO skulle också innebära att vi omedelbart skulle bli indragna i en storkonflikt och med värdlandsavtalet riskerar vi att bli ett kärnvapenmål.

Ligger detta i Sveriges intresse? Vänsterpartiets svar är nej.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.