I dagarna lämnar hundratusentals elever och lärare skolanför att vila upp sig efter hårt arbete i en skola som nu är föremål för mycket tankar.

För någon månad sedan kom till exempel OECD-rapporten om de svenska skolresultaten från PISA-undersökningen.

Den eldade återigen på den skolpolitiska debatten. OECD föreslog där flera åtgärder som handlar om styrningen av skolan, läraryrkets attraktivitet och skolans likvärdighet och kvalitet.

Ska vi lyckas vända trenden med fallande kunskapsresultat och göra verklighet av varje elevs rätt till en bra utbildning måste framför allt lärarnas arbetssituation tas på allvar.

En av de mest alarmerande slutsatserna som kan dras från OECD-rapporten är de attitydundersökningar som genomförts bland elever och lärare. I Sverige uppger elever att deras möjlighet att lyckas i skolan beror på talang snarare än hårt arbete.

Samtidigt upplever bara fem procent av lärarna att deras arbete värdesätts av samhället. Ska eleverna ha någon chans måste åtgärder vidtas för att åstadkomma en attitydförändring.

Utbytet som sker mellan lärare och elev i klassrummet är fundamentet i skolans kunskapsuppdrag. Men idag tvingas lärare lägga mer tid på administrativt och praktiskt kringarbete än på att planera undervisningen.

Enligt en rapport från Lärarförbundet uppger åtta av tio gymnasielärare att de inte får möjlighet att förbereda eller reflektera över lektionerna. Detta ger stora brister i möjligheter tillåterkoppling på elevernas arbete och stöd vid svårareuppgifter.

Att främja utbytet mellan lärare och elev ska vara utgångspunkten i varje utbildningspolitisk satsning som görs. En förutsättning för starkare resultat är att eleven får den tid som behövs med sin lärare.

En god relation mellan lärare och elever gör det möjligt för alla elever att hitta rätt och öka sina kunskaper.

Men mer tid för utbyte är bara grunden för en gedigen kunskapsutveckling. Lärare behöver kunna granska och kvalitetssäkra läromedel – något som bara två av tio uppger att de har tid till, enligt en rapport från Lärarnas Riksförbund.

Från OECD-rapporten hittar vi ytterligare besked som pekar på vikten av att stärka kunskapsutbytet i klassrummet. Lärare måste ges tidsmässiga möjligheter att lära av varandra och arbeta tillsammans. Detta är särskilt viktigt i en tid då tolkningen av de nya kunskapskriterierna varit uppe för diskussion.

Även lärarens möjlighet till kompetensutveckling måste stärkas och systematiseras- det är viktigt för såväl den enskilda läraren som för yrkets attraktivitet.

Samtliga insatser förutsätter en sak: lärare måste få mer tid att arbeta med sitt huvuduppdrag – undervisningen.

En viktig del av skolkommissionens arbete blir att se över vad som kan förbättra lärarnas förutsättningar från nationellt håll. Men vi kan inte vänta på kommissionens förslag som kommer i januari 2017.

Redan nu måste tid frigöras för lärarnas professionsutövning och möjligheter till bra kompetensutveckling skapas.

Det handlar om att minska administrationen i samband med CSN-rapportering och nationella prov, avsätta mer resurser till renodlade IT- och administrationsfunktioner samt att säkerställa att läraren får systematisk kompetensutveckling.

Elevers rätt till en bra och jämlik utbildning innebär också rätten till en bra lärare.

Det är dags att vi på allvar ger samtliga lärare möjlighet att också vara just det.