Foto: Adel Hana/AP/TT
Debattinlägg

”Vi seglar för Gazas civilbefolkning”

Mellanöstern ·

”Världen måste vara beredd att segla i vårt kölvatten och i handling slå fast att blockadpolitiken mot Gaza inte är acceptabel. Ship to Gaza fortsätter att segla tills blockaden är hävd”, skriver Dror Feiler och Staffan Granér.

Om debattörerna

Dror Feiler
Talesperson Ship to Gaza Sverige
Staffan Granér
Mediesamordnare Ship to Gaza Sverige

Åsikterna i inlägget är debattörernas egna.

Många minns säkert rapporteringen om de fyra pojkarna som dödades på stranden i Gaza stad under ett israeliskt flyganfall sommaren 2014.

I veckan som gick presenterade en israelisk kommission en rapport som helt friade den egna militären från ansvar för pojkarnas död.

Det som särskilde den här händelsen och gjorde det nödvändigt för Israel att presentera en tillrättalagd rapport var inte det brutala våldet i sig – ytterligare 547 barn dödades på Gazaremsan mellan den 8 juli och den 26 augusti det året.

Nej, det som gjorde den här händelsen speciell var att barnen dödades mitt för ögonen på världspressen. Balkongerna på ett av de hotell där västerländska journalister tagit in vetter mot den strandremsa där anfallet skedde, och pojkarnas lek innan missilen träffade dem fångades på bild.

Att den israeliska rapporten ignorerar dessa journalisters vittnesmål i sin beskrivning av händelsen har rört upp en hel del arg kritik i internationell press.

Detta säger oss en del om hur världens blickar kan fungera som en motvikt mot den förhärskande rättslöshet som länge präglat situationen på Gazaremsan. Inte bara under de återkommande militära kampanjerna utan också under den utdragna blockaden.

Nästa helg kommer Ship to Gazas trålare Marianne av Göteborg att lägga ut från Messina på Sicilien. Därmed inleds den sista delsträckan på en lång resa.

Någonstans i östra medelhavet kommer hon att sammanstråla med andra båtar för att de tillsammans skall göra ett nytt försök att sjövägen bryta den illegala och inhumana blockaden av Gazaremsan.

En och annan skakar säkert på huvudet åt denna tjurskallighet. Vad säger att vi skall lyckas den här gången när inga båtar släppts in i eller ut från Gazaremsan på många år?

För oss är svaret ändå enkelt, alternativet är att sälla sig till de representanter för världssamfundet som förvisso beklagar och fördömer blockaden i ord men accepterar och respekterar den i sin totala avsaknad av handling.

Området har nu varit blockerat i nästan exakt åtta år. Strax under 25 procent av Gazaremsans befolkning är under åtta år, och har alltså aldrig upplevt någon annan verklighet. Ytterligare cirka 40 procent var barn under 18 år då blockaden inleddes. För dem torde den instängdhet, isolering, och humanitära nöd som blockaden genererat framstå som ett beständigt normaltillstånd.

Det är för Gazas civilbefolkning som vi seglar våra båtar.

I lastrummen finns förvisso en symbolisk mängd välbehövligt bistånd, men det viktigaste vi för med oss är ändå ett budskap om att blockaden inte är normal eller acceptabel.

Det budskapet är betydligt svårare att blockera med zodiakbåtar, elpistoler och handeldvapen, än båtarna själva.

Våra kritiker vill gärna avfärda våra aktioner som medialajippon. Men den rättslöshet och den brutalitet som det palestinska folket lever under, och som våra aktioner belyser för världens medier är inget spektakel. Den är verklighet och den är i sina övergripande drag rutin.

Andra har också utryckt oro för det våld som våra aktioner sägs provocera. I tidningen Dagen undrar till och med en skribent hur vi kan sova med detta förväntade våld på vårt samvete.

Men våldet är inte en av de saker vi för med oss – det finns redan på plats. Om den israeliska flottan skulle fatta det dåliga beslutet att stoppa oss med en brutalitet av samma grad som användes mot dem som seglade med den kapade skonaren Estelle för två år sedan så skulle våldet inte vara exceptionellt.

Liknande och ofta betydligt mer brutala händelser inträffar flera gånger i veckan i farvattnen utanför Gazas kust, då israeliska och ibland egyptiska marinen attackerar fiskare, beskjuter dem, griper dem och beslagtar redskap och båtar.

Om vår trålare Marianne inte kommer fram för att ges som bistånd till den palestinska fiskeorganisation som så väl behöver henne så kommer hon att vara en av många hundra fiskebåtar kapats och tagits i beslag.

Kan några små båtar ensamma häva en blockad som upprätthålls av två stora militärmakter? Nej – men ett massivt internationellt tryck kan till slut tvinga fram att blockaden hävs.

Om ett sådant tryck skall göra skillnad så räcker det inte med fördömande uttalanden. Sådana har redan gjorts av Världsbanken, FN, och Röda korset men blockaden består.

Då måste världen vara beredd att segla i vårt kölvatten och i handling slå fast att blockadpolitiken inte är acceptabel.

Därför fortsätter Ship to Gaza att segla tills blockaden är hävd.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.