Här i Sverige, liksom i våra nordiska grannländer, är vi bekymrade över ortolansparvens framtid.
Trots olika åtgärder och trots att en hel del pengar satsats, fortsätter denna fågelart att minska i antal. Anledningen kan mycket väl vara att fåglarna blir uppätna – men inte av sparvhökar eller katter utan av fransmän!
Trots att ortolansparven är strikt fredad i hela EU, fortsätter en omfattande och illegal jakt, framför allt i södra Frankrike. Där betraktas denna sparv som en exklusiv delikatess, något som får både jägare och krögare att strunta i lagen.
Fåglarna fångas levande varpå de sätts i bur och göds så att de blir riktigt feta innan de avlivas, enligt traditionen genom att dränkas i armagnac.
Därefter steks de hela och inmundigas på ett ritualmässigt sätt.
Jakten på sparvarna bedrivs på hösten och anses ha djupa traditioner. Förra året gick Alain Ducasse och tre andra franska stjärnkockar ut med ett upprop där man krävde att jakten skulle tillåtas en viss tid varje år.
Det finns också många exempel på att polis och andra myndigheter ser mellan fingrarna på jakten. Icke desto mindre går den hårt åt hela beståndet.
Det håller naturligtvis inte att olika länder inom EU hanterar en flyttande fågel på så vitt skilda sätt som i fallet ortolansparv. Medan vi i norr värnar om den, saknar den i praktiken skydd i Frankrike.
Eftersom Frankrike i andra sammanhang, till exempel i jordbrukspolitiken, ställer höga krav på efterlevnad av EU:s regelverk, måste vi kunna kräva en helt annan insats från franska myndigheter när det gäller att få bort den illegala jakten.
Behovet av en gemensam syn på flyttande fågelarter var för övrigt en av de viktigaste anledningarna till att EU:s Fågeldirektiv kom till 1979. Flyttande fåglar är en gemensam resurs och måste också förvaltas på ett gemensamt sätt.
Det finns knappast något annat område där det är lika motiverat med internationella överenskommelser som när det gäller flyttande fåglar.
Idag är Fågeldirektivet satt under press. Många vill se avregleringar och ökat nationellt bestämmande. Inte minst använder nationalistiska politiker så kallade ”traditionella jaktformer” som argument för att locka väljare.
Att dessa jaktformer sedan är förbjudna inom EU ger bara nationalisterna mera bränsle.
Från den europeiska naturvårdens sida ser vi EU:s naturdirektiv, förutom Fågeldirektivet även Art- och Habitatdirektivet, som mycket framsynta och som garantier för att även kommande generationer får uppleva vår kontinents rika natur.
Därför anser vi att naturdirektiven måste stärkas, inte försvagas som kan bli följden av den översyn som EU-presidenten Jean-Claude Juncker aviserat.
Ortolansparven visar på behovet av gränsöverskridande regelverk när det gäller förvaltning av djur som rör sig obehindrat över gränserna.
Vi hoppas att det stora engagemang som nyheten om ortolansparvarna väckt, också ska omsättas i ett stärkt försvar för naturdirektiven och – inte minst – ett hårt tryck på Frankrike.