Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

Foto: MAJA SUSLIN / TT

”I juli bryr sig ingen om hemlösa”

HEMLÖSHET · ”Det är med blandade känslor jag brukar ta farväl av arbetskamraterna innan sommaruppehållet. Jag vet ju att många av mina kollegor inte ens har råd att drömma om någon semester”, skriver Aaron Israelson.

Aaron Israelson
Chefredaktör gatutidningen Faktum

Jonatan Skatt tittar under lugg. Över luggen en keps. Under blicken ler han.

”Många av mina Faktumkunder har hört av sig till min socsekreterare och sagt att jag ser fräsch ut. Det känns jävligt bra”, säger han.

Jag har precis intervjuat honom om semesterminnen. Hans bästa är från 13-årsåldern. ”Ett fett scoutläger på Vässarö i Stockholm.” I dag är Jonatan 33.

Det var länge sedan han var pojkscout, länge sedan han byggde flottar av gamla badkar och tävlade i forsränning.

Förra sommaren var hans värsta någonsin: tablettmissbruk, fylla, påföljande spyor och utsatta övernattningar i Kungsparken i Göteborg. Nu försöker han samla kraft inför denna sommars frestelser.

Det är med blandade känslor jag brukar ta farväl av arbetskamraterna innan sommaruppehållet. Jag vet ju att många av mina kollegor inte ens har råd att drömma om någon semester. Fantasier om sol och bad stjäl nämligen tid från kampen för överlevnad.

Gatutidningar, som den jag jobbar på, erbjuder människor i hemlöshet och socialt utanförskap så kallade lågtröskeljobb.

Det ska vara lätt att komma in i arbete, men det gör att vi dessvärre inte kan erbjuda semesterersättning när man vill ta ledigt från jobbet.

Kneget som Faktumförsäljare är att jämföra med småföretagarens: man tar alla risker själv.

Andra arbetsgivare, som kan erbjuda vår målgrupp vanliga anställningar med normala villkor – som betald semester, är tyvärr försvinnande få.

En av de saker jag tar med mig när jag slutar i höst, något av det jag är allra mest stolt över att ha bidragit till, är några försäljares vittnesmål om att jobbet som tidningsförsäljare hjälpt dem just att ta ledigt.

Möjligheten att för en gångs skull hänga upp skylten: ”Gonefishing”.

Några unnar sig en sommar i ett torp i Dalarna, andra en vecka på Mallis och många återbesöker släkten på den rumänska landsbygden.

Också för dessa mer lyckligt lottade kan den sommarupplevelse de ville ge sina barn bli en besvikelse när vardagsmisären ändå tränger sig på.

Men ännu fler kan inte tillåta sig att ens snudda vid någon semesterdröm. För att de inte kunnat dra in tillräckligt mycket deg eller måste skicka hem matpengar till barnen, för att de lider av psykisk ohälsa eller lever i aktivt missbruk.

Peter Ahlborg, som varit hemlös i många år, berättar att han smugit in och övernattat på Liseberg om nätterna ibland, tillsammans med sin elvaåriga dotter.

– Vi försökte låtsas att vi var på semester. Men det var sent på hösten och bara ett par grader om nätterna, säger Peter.

När graderna går nedåt ökar åtminstone engagemanget för de hemlösa.

Ett år efter hon figurerat i media med anledning av skandalboken om kungens kärleksaffärer intervjuade jag Camilla Henemark. Hon levde då på ett boende för hemlösa i Stockholm.

– Alla pratar om oss hemlösa vid jul. Men ingen bryr sig i juli, sa hon.

På sommaren är socialsekreteraren, kuratorn och gatutidningskunderna på semester.

De hemlösa blir kvar i stan.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.