Debatten om barnfria zoner har pågått till och från och häromdagen hamnade jag åter i en diskussion där känslorna var starka. Utgångspunkten från min meningsmotståndare var att barn inte ska exkluderas och det är givetvis lätt att spontant hålla med om.
Men är det egentligen så upprörande att vuxna ibland vill försäkra sig om att slippa skrik från små barn? Kanske inte mer upprörande än att barnföräldrar vill slippa surt gnäll för att barnen inte är tysta?
Jag har själv tre barn och var under en följd av år ofta en resenär med småbarn. Det har inte alltid varit roligt, varken för barnen, mig eller medresenärer.
Små barn är ibland missnöjda med tillvaron fastän man egentligen inte vet varför. De kan få ont i öronen, bli varma, törstiga, hungriga och de skriker, gråter, kräks eller kanske kissar på sig.
Små barn lyssnar inte alltid på uppmaningen att vara tyst, trots att det finns människor runt omkring som de borde ta hänsyn till. Helt enkelt för att de är små barn.
Jag minns alldeles särskilt en gång när jag och en av mina döttrar, då i tvåårsåldern, åkte tåg från Stockholm till Malmö. Det var varmt och den så kallade korglutningen fungerade inte på X2000-tåget.
Det var en riktigt skrikig resa och jag hade verkligen försökt allt för att få henne att somna. När hon väl hade kommit till ro och somnat vid Nässjö så vaknade hon strax därefter och kräktes istället.
En dam som satt mitt emot oss hade varit sur i flera timmar och vi hade inte pratat med varandra alls. När min dotter kräktes och åter började skrika (såklart) så sa hon något i stil med att ”jag som trodde att det äntligen skulle bli lugn och ro”.
Då var det så skönt att kunna säga: ”Det finns en tyst avdelning på tåget, hade det varit så viktigt för dig att slippa barnskrik så hade du kunnat beställa en sådan biljett”. Hon sa inte mer.
Jag är medveten om att SJ:s tysta avdelningar inte är förbjudna för barn, men som förälder bokar man givetvis inte in sig i en tyst avdelning om man har små barn med sig.
Att det finns en tyst avdelning, som inte kostar något extra och som man kan välja för att slippa barnskrik, gör att de som har högljudda barn inte behöver känna sig så illa till mods för att andra i vagnen blir störda av barnet.
Jag ser inte heller att det skulle vara något problem att ha en tyst/barnfri del på flyget, särskilt på långflygningar.
Tvärtom ser jag fördelar både för de som reser med barn och för de som vill försäkra sig om lugn och ro för avkoppling, sömn eller arbete.
Under mina år som riksdagsledamot har jag gjort ett antal långflygningar där programmet med inbokade möten har satt igång nästan direkt vid ankomst.
Då är det oerhört viktigt att kunna sova några timmar på planet för att klara tidsomställningen. Om det är tyst blir det naturligtvis lättare att få den nödvändiga sömnen.
Det är möjligt att flygbolagen vill ta chansen att tjäna extra pengar på de resenärer som vill vara säkra på att få en lugn resa, men å andra sidan, kan det vara samma pris för tyst avdelning på tåget så borde det kunna vara det på flyget också.
Visst kan det bli stökigare i en del av tåget eller flyget om alla barn hamnar i samma del, men det finns också fördelar.
Som förälder har jag alltid blivit glad när det har funnits andra barn i sätet bredvid, framför eller bakom som mina barn har kunnat leka med under resans gång.
Som barnförälder är jag enbart positiv till att resenärers olika behov möts med olika typer av resenärsavdelningar.
Det är väldigt skönt att slippa ha dåligt samvete för att barnen inte alltid är så lugna och tysta som man skulle kunna önska.