Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

Foto: Hasse Holmberg

”Tillsätt en expertkommission om våldtäkter”

VÅLDTÄKT · ”Av de sammanlagt 31 600 våldtäkter som anmäldes under perioden 2010-2014 klarades endast 6 235 upp i den meningen att en gärningsperson kunde knytas till brottet”, skriver Emma Blomdahl och Magnus Lindgren.

Emma Blomdahl
Ordförande Föreningen Tillsammans
Magnus Lindgren
Generalsekreterare Tryggare Sverige

Knappt två av tio anmälningar om våldtäkt klaras upp och det är stora geografiska skillnader. Det framgår av en ny studie från Stiftelsen Tryggare Sverige och Föreningen Tillsammans som presenteras idag.

I juni 2013 träffade 23-åriga Emma en kille på krogen i centrala Stockholm. Han var snygg, rolig och smart.

Emma anade därför inte oråd när han frågade om de skulle gå ut och röka. Det hela slutade med att mannen våldtog Emma i ett buskage i närheten av krogen.

Emma anmälde händelsen till polisen redan samma kväll, men trots att hon kunde peka ut gärningsmannen och trots teknisk bevisning lades utredningen ned med motiveringen att ”brott kan ej styrkas”.

Fallet är dessvärre inte unikt. Varje år anmäls cirka 20 000 sexualbrott i Sverige, varav drygt 6 300 rubriceras som våldtäkt.

En ny studie från Stiftelsen Tryggare Sverige och Föreningen Tillsammans visar att få av dessa klaras upp.

Av de sammanlagt 31 600 våldtäkter som anmäldes under perioden 2010-2014 klarades endast 6 235 upp i den meningen att en gärningsperson kunde knytas till brottet.

Det motsvarar en personuppklaring på 20 procent under den gångna femårsperioden.

Resultaten visar också på stora geografiska skillnader. I Kronoberg är personuppklaringen 23 procent, medan den i Västerbotten endast är nio procent. Detta innebär att nästan tre gånger fler brott klarades upp i Kronoberg jämfört med i Västerbotten.

För att problematisera frågan varför så få brott klaras upp och hur det kommer sig att det är så stora geografiska skillnader har vi intervjuat några erfarna poliser och åklagare.

De förklaringar som lyfts fram känner vi igen sedan länge. Det är att våldtäkter är svårutredda brott. Brotten sker ofta utan att vittnen finns närvarande.

Inte sällan saknas teknisk bevisning, i synnerhet om brottet inte anmäls direkt, och många gånger står ord mot ord. Dessutom prioriteras brotten olika av de högsta polischeferna och förundersökningsledarna.

De intervjuade menar dock att flera våldtäkter borde kunna klaras upp.

Många har emellertid svårt att reflektera kring sin egen arbetssituation, organisation etcetera i termer av förmåga.

Konsekvensen är att ingen egentligen kan svara på hur många våldtäktsutredare som krävs, vilken utbildning dessa måste ha och hur utredningsarbetet ska vara organiserat etcetera för att fler våldtäkter ska kunna klaras upp.

Även om frågor som rör våldtäkter har varit på den politiska dagordningen sedan slutet av 1970-talet är det i stor utsträckning samma problem som fortfarande diskuteras.

En förutsättning för att Emma och andra personer som utsätts för våldtäkt ska få sina brott uppklarade är därför att frågor som rör rättsväsendets förmåga i form av resurser, utbildning, kompetens, organisation, chefskap med mera klaras ut.

Polis och åklagare har visat att de hittills själva inte har kunnat få till de nödvändiga förbättringar som är ett måste i en rättsstat.

Vi föreslår därför att inrikesminister Anders Ygeman (S) tillsätter en oberoende expertkommission som förutsättningslöst klarar ut vilken förmåga som krävs och vilken förmåga som egentligen finns för att utreda dessa brott i vårt land.

Antagligen behövs en helt ny centraliserad utredningsorganisation med certifierade chefer, jurister, poliser, kriminologer, psykologer och andra experter.

En sådan organisation ska vara dimensionerad för att kunna utreda alla anmälda våldtäkter, över hela landet, dygnet runt på ett godtagbart sätt.

Emma i texten är en av artikelförfattarna.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.