Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

Foto: Per Larsson/TT/Skärmdump Twitter

”Adaktusson underskattar IS”

RADIKALISERING · ”Mediet för informationsöverföring är sekundärt i förhållande till vilka mekanismer som extremistiska organisationer faktiskt lyckas tilltala och attrahera hos de som väljer att ansluta sig till IS”, skriver Michael Krona.

Michael Krona
Fil Dr, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap, Malmö högskola

De senaste dagarna har Aftonbladet publicerat en granskning av hur Islamiska Staten (IS) använder nätet för rekrytering och uppmanar svenska muslimska ungdomar att ansluta sig till det utropade kalifatet i Irak och Syrien.

I torsdags kom ett regeringsbeslut från Kulturdepartementet som avser förlänga Europarådets kampanj No Hate Speech Movement i Sverige, ett uppdrag som sedan tidigare ålagts Statens Medieråd.

Ett starkare fokus på förebyggande arbete med källkritik mot våldsbejakande extremism på nätet betonas och en icke så vågad gissning är att det politiska intresset för den här typen av hot är kopplat till IS alltmer brutala propagandavideos som produceras och sprids via sociala medier.

Att regeringen agerar är naturligt och som forskare i Medie- och kommunikationsvetenskap välkomnar jag såklart politiska initiativ som syftar till att öka och stärka medie- och informationskunnighet och källkritiskt tänkande.

Men med den typ av extremism som vi nu upplever både på nätet och i den fysiska verkligheten från bland annat IS, Al-Shabab och Boko Haram, är detta alltför otillräckligt och generaliserande.

Att öka människors källkritiska förhållningssätt är viktigt, men i det akuta läget behövs långt mer detaljerade och riktade insatser mot just pågående extremism som bygger på religiöst rättfärdigande.

Det är inte nödvändigtvis tillgång till och kunskap om internet och information som sprids som minskar radikalisering och rekrytering till Irak och Syrien.

Uppmärksamheten måste riktas med större precision och exakthet mot de mekanismer och egenskaper som extrema grupperingar betonar i själva rekryteringsbudskapet.

För närvarande arbetar jag med en vetenskaplig artikel där jag analyserar stora delar av IS propagandamaterial, framförallt tryckta texter och filmer som produceras och sprids av IS medieavdelning Al-Hayat Media Center.

I deras månatliga tidskrift Dabiq betonas framförallt ett helhetstänkande, utlovande av naturlig gemenskap och ett rättfärdigande av kalifatets utbredning med hjälp av religionen.

Snävt tolkade citat från Koranen, ryckta ur sitt sammanhang, varvas med idylliska beskrivningar av ett tryggt och lyckligt alternativ till de otrognas västvärld.

Tidskriften rymmer också annat, till exempel uppdateringar om militära operationer och administrativ information om kalifatets lagar och regler.

Men framförallt betonas en familjär tillhörighet där de i västvärlden så uppmärksammade avrättningarna betraktas som nödvändiga och i enlighet med Guds vilja.

Den religiösa övertygelsen, tilltron till auktoriteter, är som mest effektiv i tider av social oro och utsatthet (se bara på Nazityskland under 1930-talet där sammanhanget var annorlunda men känslan av ekonomisk och social utsatthet hos stora delar av befolkningen densamma).

Vår kunskap om hur nätet fungerar som plattform för budskap och propaganda är viktig. Men egentligen är mediet för informationsöverföring sekundärt i förhållande till vilka mekanismer som extremistiska organisationer faktiskt lyckas tilltala och attrahera hos de som väljer att ansluta sig.

Europaparlamentarikern Lars Adaktusson (KD) skriver på Expressen Debatt att det är dags att företagen bakom medieplattformarna tar ett större ansvar och kritiserar i sin artikel Twitter.

Jag tror Adaktusson underskattar IS och dess anhängares kunskap om hur nätet fungerar.

Dessutom är det inte i första hand näringslivet eller Twitter som ska finna lösningar, framförallt inte sådana som leder till begränsningar och ökad censur. Medieplattformarna finns där och ska finnas där. Det är användningen och budskapen som måste stå i fokus.

Med andra ord behövs fler politiska incitament och resurser för att belysa exakt hur språkliga budskap som extremistgrupper använder är konstruerade för att bättre kunna bemöta och motverka radikalisering och rekrytering.

Det behövs också ett mer långsiktigt politiskt arbete för integration och mot socialt utanförskap, något som gör det svårare att motstå den här typen av budskap.

Alla människor har behov av tillhörighet.

Låt oss samordna vetenskaplig forskning, politiska initiativ, religiösa företrädare på lokal och nationell nivå och tillsammans hjälpa människor förstå hur våldets ideologi är förklädd i en falskt religiös bild av lycka och gemenskap.

Det är först när vi har monterat ned den bilden som vi med större precision kan börja motverka radikaliseringen.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.

ISIS/IS

Mer i ämnet