Foto: Henrik Montgomery/TT
Debattinlägg

”Var är tiggarna i Almedalen?”

Publicerad

ALMEDALEN 2015 · ”Flera av dem har medverkat i debatter och seminarier. Men de känns inte igen som 'tiggare'”, skriver Annamaria Bauer.

Om debattören

Annamaria Bauer
Samordnare Vinternatt Gotland

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Almedalsvecka, politikervecka, stöta nöta blöta. Möten mellan höger och vänster, media och människa, beslutsfattare och beslutsdrabbade.

Kitteln sjuder och utbudet är enormt.

Själv sitter jag i Röda Korsets tält och pratar om utsatta människor i allmänhet och fattiga EU-medborgare i Sverige i synnerhet.

Många givande samtal blir det, men jag förundras över hur många det är som kommer och frågar: ”Var är alla tiggarna?”

Ryktet om att det skulle skett någon sorts undanstädning i Visby innerstad har nått många och även media.

Jag träffar journalister och engagerade besökare i en ganska strid ström som alla undrar över det de hört.

Att utställare och andra hört av sig och önskat en ”tiggarfri” Almedalsvecka. Och ja, det stämmer. Det har hänt.

Det hör av sig människor till mig i rollen som samordnare för verksamheten för de fattiga EU-medborgarna på Gotland som vill få väck dem.

Inte bara under Almedalsveckan, men visst, även nu.

Självklart tycker jag att det är en helt förkastlig människosyn och ogenomtänkta yttranden. Men en sak som förundrar mig ännu mer är just: ”Var är alla tiggarna?”

Nej, du har inte sett någon tiggare i Visby innerstad under Almedalsveckan. Vad beror det på?

Kanske dina egna förutfattade meningar, kanske dina egna fördomar? Kanske ser du inte skogen för alla trän?

Vi som arbetar för dessa människors situation här på Gotland nätverkar åt alla möjliga håll, för att de ska bo anständigt med tillgång till de basala tingen som toaletter, dusch och kök.

Vi nätverkar för klädinsamlande, för svenskundervisning och för andra inkomstmöjligheter än tiggeri.

De fattiga EU-medborgare du inte sett under Almedalsveckan kanske helt enkelt inte sitter ner i ett bylte av sjalar på marken med en pappersmugg.

Kanske var det en av dem som la stengången på campingen där du övernattade.

Kanske en av dem som diskade på krogen där du lunchade.

Med största sannolikhet var det de som tog hand om dina tomma vattenflaskor i parken efter talet och runt omkring på stråken bland utställare.

Flera av dem har medverkat i debatter och seminarier. Men de känns inte igen som ”tiggare”.

Träffar du någon av dem i upprätt tillstånd utförandes någonting helt annat så är de tydligare än annars personer, med namn, med historia och framtid som alla vi andra.

De reduceras inte till ”tiggare” vare sig av dem som önskar att de försvinner ur landet eller av dem som faktiskt vill värna om dem.

Var är alla förskollärare? Var är alla murare? Vilka som är yrkespolitiker och vilja som är journalister är tydligt, de är här under veckan för att arbeta.

De flesta andra signalerar inte hur de får ihop till uppehället.

Visst förstår jag att det negativa har ett större nyhetsvärde än det positiva, men jag blir ändå lite trött.

Jag önskar mig de positiva reportagen om vad vi åstadkommer, de glada intervjuerna med personer som fått sitt första längre jobb, solskensberättelserna om människor som mötts över klass- etniska och religiösa gränser och blivit vänner och arbetskamrater.

Jag önskar ett samhälle där människor ses som människor och inte som representant för sin inkomstkälla. Varken hög eller låg.

”Var var alla bankdirektörer under Almedalsveckan?”.  Vet ej.

Kanske stod de jämte tiggarna och applåderade efter samma tal. Kanske är vi inte mer olika än så.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.

Almedalen 2015

Mer i ämnet