Jag sitter på en restaurang i Aten. Vid ett angränsande bord ska några turister just betala notan.

”Jag kan inte ta kort”, säger restaurangägaren. ”Jag behöver kontanter för att betala råvarorna”. Men turisterna har inga kontanter. ”Det är inte ert fel”, svarar ägaren. ”Jag bjuder så länge, kom förbi nästa år och betala.”

Jag blev tårögd.

Att det blev nej i den grekiska folkomröstningen borde inte förvåna någon. Tvärtom är det märkligt att andelen nej-röster inte var fler. Det är inte det grekiska folket som orsakat krisen i Grekland, men de är de som drabbas nu.

Jag besöker Aten regelbundet, denna stad som är så vacker men som jag knappt känner igen längre. De nyutexaminerade studenterna vet inte var de ska ta vägen och på gatorna tigger allt fler.

I människors ögon, i deras ansikten, finns en sorg och besvikelse jag knappt kan sätta ord på. Civilisationen har backat.

Hur kan ett modernt Europa hamna så fel? Jag blir fruktansvärt arg och besviken över att 18 länder inte lyckas komma överens med Grekland. Krisen är inget som uppstått under de fem månader förhandlingarna pågått.

Varför har det inte tidigare utarbetas en plan för hur man löser en sådan här situation? För detta är inte bara Greklands fel. Reglerna har varit otydliga och EU har själv tagit många felaktiga beslut.

Man borde lyssnat på den europeiska centralbanken som sagt hela tiden att det inte är hållbart att låna ut som man gjorde. Om jag lånar stora summor som jag bara slösar bort, har banken ett ansvar att sluta låna ut till mig.

Europa är en familj där varje medlem naturligtvis måste ta sitt ansvar, men där familjen också måste se till att alla medlemmar sköter sig.

Det borde ställts krav på Grekland för många år sedan och man borde följt upp och sett till att pengarna användes på rätt sätt.

De grekiska politikerna måste nu våga säga nej, detta går inte längre. Skriv ner skulderna och ge grekerna möjligheten att få igång sin ekonomi igen.

Att prata om en Grexit anser jag är ofattbart, det skulle inte lösa några problem.

Europeiska politiker måste våga ta dessa beslut. Allt de gjort hittills har bara förvärrat situationen. Och de borde inse att det faktiskt bara är den grekiska vänsterregeringen som kan ta vissa beslut och att det är enklare att genomföra reformer med den vid makten.

För inte längesedan var det otänkbart att Syriza skulle regera Grekland, och att de nu styr tillsammans med ett högerextremt part är ett bevis på den enorma besvikelse folket kände för tidigare regeringar.

Nu är relationen mellan Grekland och trojkan så infekterad att jag tror en lösning dem emellan är bortom räckhåll.

Varje gång man närmar sig ett avtal kommer nya krav och de grekiska politikerna, som känner sig blåsta, blir allt mer misstänksamma. Nivån i diskussionerna tycks föras på en oerhört låg nivå, med personangrepp både på politiker och det grekiska folket.

I Grekland träffar jag allt fler unga arbetslösa som måste leva på sina föräldrars krympande pension.

Snart har vi en hel generation greker som kommer gå förlorade, som inte kan återhämta sig mentalt, som kommer förstöras om de inte lämnar landet.

Som jag ser det finns bara en väg nu: låt en tredje, neutral, instans förhandla mellan parterna.

Och kom igång snart. Grekland har bråttom.