Just nu pågår Sveriges största händelse för allas rätt till kärlek, öppenhet och sin egen kropp – Stockholm Pride.
Veckan går under uppmaningen att vi måste göra slut med förlegade föreställningar.
En sådan föreställning är att det bara skulle finnas två kön vilka också är de enda som accepteras av lagen. Centerpartiets Ungdomsförbund vill göra slut med den förlegade synen på kön och genast öppna upp för införandet av ett tredje kön.
Något som ständigt förblir alltför ouppmärksammat är tillståndet för intersexuella personer, enligt beräkningar mellan 0,5 och 1 procent av världens befolkning.
Intersexualitet är en samlingsterm för flera medicinska tillstånd med gemensamt att könsorganen bär drag av bade man och kvinna. Till skillnad från de flesta andra HBTQ-frågor rör det sig alltså inte om en sexualitet eller könsidentitet, utan en medicinsk term (som i svensk sjukvård kallas DSD).
Icke desto mindre drabbas också intersexuella av många sexualitetsrelaterade problem.
I Sverige är det praxis att barn som föds intersexuella korrigeras tidigt efter födseln för att entydigt vara man eller kvinna; detta trots att majoriteten av de studier som har bedrivits visar att detta bidrar till psykisk ohälsa och en känsla av förvirring rörande ens könstillhörighet.
Samma studier visar att de flesta mår bäst av att vänta med en eventuell korrigering till man själv kan fatta ett eget beslut.
Korrigeringen gör att mellan 20 och 50 procent får förminskad njutning och känsla vid sex.
I flera fall fungerar dessutom könsorganen sämre. Många av de som korrigeras upplever kronisk smärta. Detta trots att det inte ens finns evidens för att korrigering leder till önskade effekter.
Detta inser många (om än långt ifrån alla) läkare. Dessvärre inser både få politiker och föräldrar detta.
Den binära könsnormen gör att många föräldrar (när de tillåts välja) väljer att tidigt korrigera könet på barnet.
Många vittnar om förvirring inför åsynen av ett ”annorlunda” könsorgan, något man aldrig har sett tidigare (trots att det statistiskt rör sig om hundratusentals av Sveriges befolkning med någon variant av intersexuellt tillstånd).
Från politiskt håll har det alldeles för länge varit en icke-fråga.
Alliansen genomförde många viktiga reformer för HBTQ-personer, men glömde helt bort de intersexuella.
Ser vi till vårat egna parti vill man ha en könsneutral lagstiftning, men det är inte tillräckligt för att lösa det akuta problemet hos en utsatt grupp.
På sikt vill vi helt avskaffa det juridiska könet, men vägen dit är lång och därför menar vi i CUF, till skillnad från partiet, att införandet av ett tredje kön är avgörande.
Vårt parti och Alliansen måste ompröva sina åsikter och våga gå längre i denna viktiga fråga.
Att föräldrar, ofta omedvetna om situationen och att tillståndet är så pass vanligt, väljer att korrigera kan vara förståeligt. Att politiker inte tydligare har prioriterat att lösa problemet är helt oförståeligt.
Det borde tillhöra det förflutna att tvångskorrigera individer. Med ett tredje juridiskt kön kan fler föräldrar bli varse fenomenet, och många intersexuella personer slippa psykisk ohälsa.
Flera andra länder har gjort det så som Australien och Tyskland, och vi bör inte vara sena att följa efter.
På sikt måste forskares, experters och stödföreningars krav och önskemål följas – gör slut med den förlegade synen om att det bara finns två kön och öppna upp för ett tredje!