Den 19 september är tanken att Gamla stan och City i Stockholms ska stängas av för biltrafik i den EU-ledda kampanjen ”I stan utan min bil”. Enligt trafikborgarrådet Daniel Helldén ska detta visa på ett sätt att möta de utmaningar staden står inför.
Målet är att färre ska välja bilen som färdmedel. Syftet kan vid en första anblick tyckas gott, men vid närmare eftertanke visar detta på en verklighetsfrånvänd syn på bilismen.
Varje dag görs 13 miljoner resor i Sverige. 65 procent av alla resta kilometer avverkas med bil. Bilismen är alltså grundfundamentet för människors mobilitet i vårt glesbefolkade land.
Men även i storstäderna ökar antalet bilar. Biltätheten per capita är något lägre i Stockholms län än i övriga landet men inflyttningen gör att antalet bilar ökar.
Framtidens städer måste planeras utifrån ökad trafik av alla slag, även biltrafik. De olika trafikslagen ska inte ställas mot varandra, utan samtliga måste bejakas.
I en kommande studie, ännu ej publicerad, Peak Car Concept, a reality or a wish to reduce mobility in society? (Höglund & Ydstedt, 2015) redovisas resmönster, bilförsäljning, antal bilar i Sverige och med internationella utblickar.
Trenden är tydlig. Allt fler får tillgång till bil. Bilförsäljningen ökar globalt, i Europa och här i Sverige.
Antalet bilar i trafik i Sverige ökar med cirka 40 000 varje år. Nya ägarmodeller med prenumeration når nya grupper som tidigare inte haft tillgång till bil.
I Sverige slår bilförsäljningen alla rekord.
Tyvärr utgår ofta debatten om infrastruktursatsningar inte från dessa förutsättningar, vilket kampanjen i Stockholm är ett exempel på. Det är lätt att få intrycket att framtiden bara går på järnväg, kollektivtrafik eller cykel, om man lyssnar till politiker och andra beslutsfattare.
Men eftersom verkligheten är en annan krävs att en levande diskussion kring hur vi på allvar kan förbättra förutsättningarna för framtidens bilism – inte gårdagens – kommer igång.
Mot bakgrund av detta har Kungliga Automobil Klubben (KAK) frågat svenskarna genom en SKOP-undersökning om deras synsätt på hur resurser bör fördelas i samband med infrastruktur¬satsningar.
En majoritet (58 procent) anser att pengarna som satsas på trafikinvesteringar och underhåll bör fördelas efter hur många som reser med olika trafikslag. Betydligt färre (33 procent) anser att pengarna bör fördelas efter politikernas önskan om att styra folks resande.
Det är alltså tydligt att vanliga människor vill att prioriteringarna ska utgå ifrån de reella behov som finns och inte de som politikerna för stunden tycker är de bästa.
Populistiska kampanjer präglade av ideologiska skygglappar får inte stå i vägen för de satsningar på infrastruktur som måste göras.
I Stockholm handlar det bland annat om att få klart förbifarten och att öka antalet p-platser för att eliminera helt onödig söktrafik.
Redan idag finns helt utsläppsfria bilar och utvecklingen av klimatneutrala bränslen går med en rasande fart. Dessutom finns en stor potential att effektivisera trafikflödena genom modern teknik.
Stadsplaneringen måste utgå ifrån framtidens och inte gårdagens bilism.
Alla trafikslag behövs och det är helt fel att ställa dem mot varandra. Ibland är vi bilister, ibland cyklister eller kollektivtrafikresenärer.
Det vore bättre om politiker av alla färger, även i Stockholm, fokuserade mer på att öka framkomligheten i städerna och inte att minska den.