Amnesty International ska alltså hädanefter arbeta för att fullständigt avkriminalisera det frivilliga säljandet och köpandet av sexuella tjänster vuxna människor emellan. För detta beslut förtjänar de beröm.

Den rådande svenska sexköpslagen är mycket märklig, nästan löjeväckande.

Det är tillåtet att erbjuda sexuella tjänster men förbjudet att köpa dem. Det är acceptabelt att göra reklam, med andra ord, men förbjudet att acceptera dess erbjudande! Legal uppstramning anbefalles.

Som kristen tillika katolik vill jag vara fullständigt tydlig med min egen position: varje form av sexarbete är förkastligt.

Även under frivilliga och aldrig så välordnade förhållanden (i den mån sådana existerar) är det allvarligt och fundamentalt fel.

Men att något är fel eller omoraliskt innebär inte att det även bör vara kriminellt, alltså förbjudet i lag.

Som politiskt liberal menar jag att det finns många förkastliga saker som inte bör vara illegala.

Det som stör mig mest med det allmänna opinionsläget, där man med hänvisning till den svenska sexköpsmodellen förfasar sig över Amnesty Internationals ställningstagande, är att det är mästrande.

Individuella sexarbetare – riktiga vuxna människor alltså, mestadels kvinnor – reduceras till hjälplösa offer, som om de alltid och överallt vore oförmögna att fatta egna beslut och tänka rationellt.

Självklart måste alla typer av sexslaveri, trafficking, våld och sexuellt utnyttjande, i synnerhet av minderåriga, vara kriminella. Det är inte det vi talar om och inte Amnesty International heller.

Vi talar endast om vuxna människor som av fri vilja, oavsett anledning, genomför en ömsesidig sexuell affär – i bokstavlig bemärkelse.

Att köpa sexuella tjänster är alltså inte en mänsklig rättighet, om nu någon trodde det, men om tjänsterna frivilligt erbjuds av vuxna människor så borde det heller inte vara kriminellt.

Det som gör den nuvarande svenska sexköpslagen nästintill löjeväckande kanske bäst syns i relation till pornografin.

Att spela in och sälja hårdpornografiska (sexuellt explicita) filmer är inte förbjudet i lag.

En man som har samlag med en främmande kvinna framför en kamera gör alltså inget brottsligt så länge han inte betalar något för det.

Att hennes enda syfte med akten är att tjäna pengar (genom att mot betalning erbjuda nedladdning av inspelningen på nätet) spelar ingen roll.

Eller för att hårddra resonemanget. Ett antal kvinnor delar samma lägenhet och livestreamar sina förehavanden dygnet runt mot betalning online. De bjuder in främmande män att utan kostnad delta i explicita sexuella aktiviteter.

Männen ställer gladeligen upp och gör därmed inget kriminellt.

Hade de däremot frågat om inte tjejerna tillfälligtvis kunde stänga av webbkamerorna mot kontant ersättning istället, hade de i samma stund slagit in på brottets bana.

Dylika konsekvenser är inte rimliga. Men rim och reson måste råda även och i synnerhet i Sveriges rikes lag.

Den rådande svenska sexköpslagen är alltså inte något att exportera, än mindre berömma sig av.

Tvärtom borde vi bli lite mindre präktiga och ta Amnesty Internationals ställningstagande på allvar.

Sexarbete, vare sig vi pratar om prostitution eller pornografi, är även i sina bästa former en djupt beklaglig mänsklig konstruktion.

Men man förändrar inte världen till det bättre genom att inskränka och kriminalisera vuxna människors handlingsfrihet.