Vi behöver en ny strategi, en sorts brottsförebyggande stadsplanering på Internet, enligt den modell som varit framgångsrik för att bygga bort den fysiska grunden för kriminalitet i många städer. Jag vill lyfta fram två konkreta åtgärder i den riktningen:
1. Ökat publicistiskt ansvarstagande för kommentarsfält för att locka tillbaka debatten.
Ett viktigt skäl till att ”alternativa” medier har växt fram är oförmågan att hantera debatter i traditionella kommentarsfält i etablerade medier.
Istället för ett forum för idéutbyte och debatt degenererade de snabbt till Internets mörka bakgator och övergivna gränder, med följd att det ena kommentarsfältet efter det andra har stängs ner och debatten förts över i vad som närmast är en åsiktsmässig kloak.
Ansvarskännande publicister behöver inte indirekt ge pöbelväldet rätt när man stänger ner kommentarsfälten.
Tydlig moderering lockar fler att delta. Aktivt engagemang från artikelförfattare och redaktörer ökar attraktiviteten i forumet, då det blir mer meningsfullt att diskutera sansat.
2. Politiska och juridiska krav på ”infrastrukturtjänster” som Facebook.
Det är oacceptabelt att jättar som Facebook av okunnighet eller rentav arrogans låter grupper som öppet tillåter och främjar brott som ärekränkning, förtal, hets mot folkgrupp eller olaga hot ligga kvar trots upprepade påpekanden.
Det riskerar att leda till en normalisering av ett förråat samtalsklimat i hela det offentliga rummet.
Problemet är naturligtvis inte okänt för Facebook, som flera gånger försökt förtydliga sin ståndpunkt. Man har inlett ett samarbete med svensk polis kring hatbrott.
Men faktum kvarstår. Trakasserier förblir i stor utsträckning outredda, därför att Facebook inte prioriterar dem eller har en annan syn på vad som är oacceptabelt att skriva.
Det går inte bara att gömma sig bakom amerikanska lagar. När det till exempel kommer till nakenhet sätter man upp helt egna och mycket högre krav.
Enskilda initiativ, som den grupp som börjat anmäla andra hatgrupper på Facebook i syfte att de ska stängas ner, är viktiga och lovvärda.
Men det behöver kompletteras med åtgärder i syfte att tillämpa svensk lagstiftning på dessa grupper på Facebook och i andra sociala medier.
Hat är hat och hot är hot, och helt oacceptabelt när det övergår i något brottsligt, även om det sker i digital form.
Den del handlar naturligtvis om att förbättra polisens arbete och förmåga att hantera brott då de inträffar, också på nätet. Uppklarningsprocenten är låg inom viss brottskategorier som näthat eller bedrägeri.
Men för att bekämpa nätbrotten är det bättra att på förhand minska förutsättningarna att begå brott, genom stärkt transparens och förbättrad social kontroll på nätet.
Kanske beror problemet delvis på att kunskapen om hur både etablerade och ”alternativa” medier är pinsamt låg bland våra folkvalda makthavare.
Kanske beror det delvis på att man fortfarande skiljer på den digitala världen och den ”verkliga” världen (diskussionen om läsplattor i skolan indikerar faktiskt det).
Eller kanske det helt enkelt beror på en uppgivenhet inför en företeelse som på mycket kort tid har exploderat och som i stor utsträckning utspelas på arenor där makthavarna traditionellt inte befinner sig.
Men motbevisa mig gärna, kära riksdagsledamöter.
Jag vill ha en brottsförebyggande politik för internettjänster.
Dags för IT-minister Mehmet Kaplan (MP) och justitieminister Morgan Johansson (S) att logga in och delta i debatten.