Pressträff i samband med knivdådet på Ikea. Foto: Bertil Ericson/TT
Debattinlägg

”Relevant journalistik kräver behärskning”

Publicerad

JOURNALISTIK · ”Genom att våga vara lite lugnare, lite klokare än ryktesspridare i och utanför cyberspace kan journalistiken förtjäna sin trovärdighet. Det betalar sig i längden”, skriver Britt Börjesson.

Om debattören

Britt Börjesson
Adjunkt i journalistik, Göteborgs universitet

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Det är intressant att kritiseras av Staffan Dopping på SVT Opinion  och Sanna Rayman på Dagens Samhälle för att förenkla pressetiken.

Studenterna på JMG brukar tala om motsatsen. Många av dem tror när de kommer hit, likt stora delar av allmäneten, att medier styrs av lag och regelverk som tydligt skiljer tillåtet från förbjudet.

Att det finns ord som inte får användas, ämnen man inte får behandla, sådant man inte får säga i det här landet. Så enkelt är det inte, tack och lov.

Tryckfrihetsförordningen, vars 250-åriga tillvaro bör firas rejält under nästa år, och dess yngre syskon Yttrandefrihetsgrundlagen som garanterar varje medborgare rätt att sprida tankar och åsikter i vilket ämne som helst, utan krav på vare sig sanning eller relevans. Varje medborgare – inte bara journalister.

Yttrandefriheten för alla åsikter är lika stor, och då uppstår det där knöliga, jobbiga, fruktbara och underbara som heter diskussion, det som för vårt samhälle framåt och som också gör att vi kan utvecklas som individer genom att pröva våra egna och andras ställningstaganden.

Yttranden som få instämmer i kommer att möta mer motstånd än yttranden vars innehåll omfattas av många, men är man envis och har goda argument kan man ändra världsbilder.

Numera tror till exempel mycket få att jorden är platt, eller att den skapades på sju dagar.

Vänder man på friheten betyder det att staten lämnar ansvaret för sanning och relevans till den som sprider ett yttrande. Det är upp till var och en, individ eller organisation, att vårda sin egen trovärdighet eller låta bli.

Journalistiken som profession har valt att vårda sin trovärdighet. Den formella delen av detta är det pressetiska systemet med regler och övervakning, men den verkligt viktiga delen är den ständiga diskussionen kring frågan om vad som är god journalistik.

Vare sig staten eller någon annan har angett facit. Frågan måste ställas varje dag: Är detta god journalistik? Är det sant och relevant?

Sanningen kan vara svår nog att fånga.

Det är lätt gjort att som till exempel Göteborgs-Posten i samband med en dödsskjutning för en tid sedan ange gängkriminalitet som förklaring.

Så har det ju varit flera gånger förr. Det var rätt åt GP att en stor grupp ungdomar från stadsdelen sedan demonstrerade vid tidningens entré i protest mot att deras mördade vän grundlöst utmålats som kriminell.

Det vore klokt av GP och andra medier att minnas detta nästa gång något liknande händer. De pressetiska reglerna finns som en påminnelse.

Riktigt komplicerat blir det när vi kommer till relevansen. Man vet inte, särskilt inte när en händelse just inträffat, vilka uppgifter som är relevanta.

Som mediepublik vill vi veta orsak och verkan, som journalist vill man förklara. Men förklaringen kan ta tid att finna.

Ingen vet ännu om uppgifterna om nationalitet, religion och bostadsadress för den misstänkte i Ikea-fallet har något reellt värde som förklaring utanför de kretsar som anser att etnicitet förklarar allt.

Vi vet inte heller om det var publicering av dessa uppgifter i välkända nyhetsmedier som riktade in attacker mot flyktingförläggningen, och förorsakade stort obehag för grannar som är helt utan skuld till mordet.

De pressetiska reglerna manar till varsamhet och eftertanke i osäkra lägen vid tidig publicering i situationer där man tidigare sett att skada kan uppstå.

De har kommit till som en sorts protokoll av en lång rad debatter, liknande den som nu pågår.

De syftar till att påminna journalister och utgivare att våga tänka lite längre än en omgivning som surrar av rykten, och stå fast vid att professionell journalistik publicerar inte förrän man vet att en uppgift är sann och relevant.

Det kan innebära att man får vänta. Det kräver behärskning.

Genom att våga vara lite lugnare, lite klokare än ryktesspridare i och utanför cyberspace kan journalistiken förtjäna sin trovärdighet.

Det betalar sig i längden.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.

Medier

Mer i ämnet