Det är inte förvånande att Syriza vann nyvalet i Grekland.
De har varit det enda regeringsparti som kommit med andra svar och gjort motstånd mot den åtstramningspolitik som EU påtvingat dem.
Syriza har också, trots sin korta tid vid makten åstadkommit verkliga resultat.
Jag är lättad att det inte blev en snabb comeback för den grekiska höger som Gunnar Hökmark (M) och hans hejdukar i Europaparlamentet hyllar. Det är ju just den som lett till krisen och de misslyckade försöken att lösa densamma.
Trots att greker under okritiska åtstramnings-regeringar inte haft medicin, mat för dagen och arbetslösheten skjutit i höjden fortsätter EU som en upphakad grammofonskiva med mantrat: detta är den enda vägen.
Grekerna föredrar det nya, mer demokratiska ledarskap som Tsipras och Syriza representerar. De vill hellre se en regering som fördelar resurser och bördor mer jämlikt, än en högerregering som ihop med socialdemokraterna (PASOK) är skyldiga till korruption, skatteflykt och skuldsättning.
Det borde faktiskt inte förvåna någon.
Jag tror dessutom att de flesta genomskådade vad som skedde när Syriza tvingades till underkastekse av EU.
De försattes i en omöjlig sits. EU ville ge en signal till andra krisländer där vänstern växer, framförallt Spanien och Irland att en ny politik betyder hot och straff.
Under sin första tid vid makten hann Syriza trots detta visa vilken politik de vill bedriva.
De öppnade public servicesändningarna ERT igen, de drev igenom en lag för att demokratisera offentliga institutioner och bekämpa korruption, de väckte åtal mot stora skattesmitare och såg till att människor fick tillgång till el och medicin.
Visst hade Syriza satt sig i något av en rävsax med löften om att stoppa den misslyckade åtstramningspolitiken och samtidigt stanna i eurozonen.
Men ett ordnat utträde ur Eurozonen fanns inte heller som ett erbjudande. Tvärtom hotade EU-eliten för att ett utträde bara skulle få ske med kaos och banker i bankrutt.
Möjligheten för den grekiska regeringen att bedriva vänsterpolitik är fortsatt begränsad.
De har tvingats till ett avtal med fortsatt åtstramningspolitik. Detta förklarar också det låga valdetagandet. Folket vågar inte längre drömma och slåss för något nytt, en bättre framtid för Grekland och Europa.
EU-elitens behandling av Grekland är därför en förlust för demokratin, men också för alla som inser att Europa måste demokratiseras och få en helt annan ekonomisk politik som sätter människor och välfärd före banker.
Med vänsterpartier vid rodret kan det faktiskt äntligen ske.
Därför är Syrizas fortsatta regerande positiv för Europa och det är bra att de nu får en andra chans. Högern tycker istället att den chansen borde gå till de tidigare regeringar som inte visat några som helst resultat utom korruption, en växande statsskuld och misär.
Högerns skräck är just att det våras för vänstern och att nya svar ger människor idéer om ett annat Europa än det de förespråkar.
I höst är det val i Spanien, i vår på Irland. Länder där vänstern blir allt starkare. Det ger hopp.
Människor vill se en ny ekonomisk politik, sammanhållning och solidaritet istället för den gamla misslyckade skåpmat som högern föredrar.