Den senaste tiden har hot och våld mot Sveriges poliser och polisstationer eskalerat och även skakats av enskilda mycket otäcka händelser. För alla dem som inte tidigare hört våra varningsrop har detta blivit en hård ögonöppnare.
För oss poliser som sett utvecklingen under lång tid tillbaka är det snarare och tyvärr i stort förväntade, men också mycket fruktade, händelser.
Attentat och hot som riktas mot enskilda poliser är inte enbart riktat mot den utsatta polisen och dennes familj. Det är riktat mot alla poliser. Det är riktat mot grundtryggheten och stommen i samhället.
Det är riktat mot alla dem som förväntas komma när det värsta otänkbara sker. Och i slutänden är det alltså oundvikligt också riktat direkt mot samhället och mot allmänheten.
Vi har idag polisbrist i Sverige. Vi är helt enkelt för få för att lyckas med vårt uppdrag. Detta vet vi. Det är ingen nyhet. Men allvaret i denna problematik är större än vad våra politiker och vår arbetsgivare, åtminstone fram till nyss, velat ta till sig.
Vi hinner inte med att utreda brott i den takt som de strömmar in dagligen. Vi hinner inte med det brottspreventiva arbetet med att förebygga och stävja den ökade kriminaliteten i våra utsatta områden.
Vi hinner inte med att aktivt motverka gängbildningen och rekryteringen av unga till grova kriminella nätverk. Men vad värre är, vi hinner inte heller ta hand om varandra.
Vi hinner inte trygga vår egen arbetsmiljö. Vi hinner inte stötta varandra och våra chefer hinner inte med tyngd lägga fokus på vårt mående.
Vi behöver bli fler poliser. Det är grunden. Men vi behöver också bli rätt poliser.
Vi måste rekrytera tänkande, välutbildade och professionella poliser vilka kan hantera yrkets komplexitet och också hjälpa till och utveckla yrket till vad det borde vara.
Idag säger fler poliser upp sig än någonsin och trots minskade krav för att kunna söka till Polisutbildningen gapar många utbildningsplatser tomma. Varför?
Polis – ett yrke som så länge varit, och borde fortsätta vara, ett drömyrke. Ett yrke som istället nästan helt förlorat sin status, tappat i lön och villkor, som lider av resursbrist i ett samhälle som präglas av en ökad kriminalitet med ett allt hårdare klimat.
Det är dags för arbetsgivaren Polismyndigheten och Sveriges politiker att gemensamt ta de där riktiga krafttagen för att ge Polisen förutsättningar att ta sig ur krisen vi just nu befinner oss i.
Det handlar om att göra en sådan tydlig ekonomisk satsning – vilken på sikt kan skapa en attraktiv arbetsplats, trygga våra arbetsplatser, skapa resursen, villkoren och lönen som rimmar rätt i förhållande till yrkets utsatthet och svårighetsgrad.
Det finns tyvärr ingen quick fix. Ett problem som skapats under mer än ett decennium kommer förmodligen att ta minst lika lång tid att bygga upp på nytt, om inte längre.
Och ju längre tid som går, desto fler poliser och möjlighet till en ökad resurs går förlorade. Det är nu en förändring måste ske.
