Den senaste veckan har Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht fått kritik för att han inte nämner köttproduktion som ett problem i Regeringens nya livsmedelsstrategi. Förbundet Sveriges Småbrukare ger Bucht rätt då han förordar en mer miljövänlig köttproduktion.
Konsensus i debatten tycks vara att kött är skadligt för klimatet, speciellt kött från idisslare som kor och får. Men det stämmer faktiskt inte. Väljer man rätt sorts kött kan man rentav hjälpa till att binda kol i marken.
Så länge kor och får föds upp på gräs och inte utfodras med spannmål, så ingår de i kolets korta kretslopp där djur och växter samspelar i en ekologisk balans.
De kan därför inte sägas höja halten av klimatgaser i atmosfären. I Sverige har vi gott om mark som inte passar för annan odling än gräs. Vall i växtföljden är också en förutsättning för ekologisk växtodling.
Naturbeteskött konkurrerar därför inte på något sätt med övrig livsmedelsproduktion. Det som höjer atmosfärens halt av klimatgaser är endast det kol som är långtidsbundet. Störst påverkan har vår användning av fossil energi.
För vår matproduktion så är det fyra stora faktorer som orsakar utsläpp av klimatgaser som inte ingår i kolets korta kretslopp.
Diesel för att driva jordbruksredskap och transportera maten, olja eller el för att torka spannmål, att jorden friläggs vid plöjning med utsläpp av lustgas och koldioxid samt tillverkning av konstgödsel vilket förbrukar mest fossil energi av alla verksamheter i världen.
Det är alltså är främst genom odling som jordbruket frigör klimatgaser.
Det är inte relevant om kor rapar metan eller grisar skiter. Djur i sig kan aldrig vara klimatbovar. Fritt betande idisslare har levt på jorden under väldigt lång tid och historiskt har de varit betydligt fler än dagens kor och får utan att de har bidragit till global uppvärmning.
Så hur bör vi föda upp får och kor?
Jo, genom att låta dem beta gräs och löv så länge säsongen tillåter och ge dem hö eller ensilage under den kalla årstiden. Precis så här som en stor del av de svenska köttbönderna faktiskt gör.
Den enda bundna klimatgasen som frigörs då är den diesel som krävs för att hantera ensilaget. För ett kilo naturbeteskött går det inte åt mer energi än att odla ett kilo bönor.
Naturbete har dessutom en annan fördel. Betet gör att gräset växer mer och därmed binds mer kol i marken och bilda matjord. Betad hagmark kan binda upp till ett ton kol (och därmed betydligt mer koldioxid) per hektar och år.
Därmed kan faktiskt mer kol bindas upp än vad som släpps ut via traktorns diesel vid köttproduktion. I torrare länder kan bete dessutom motverka ökenspridning och öka den gräsbevuxna ytan vilket Allan Savory så tydligt visar.
Betesdjuren håller också landskapet öppet och ger en rik mångfald av växter, fåglar, insekter och andra småkryp.
Djurens bete, tramp och spillning är viktiga förutsättningar för artrikedomen i naturbetesmarkerna. En rik biologisk mångfald är också en förutsättning för att styra över odling av vegetabilier mot ekologiskt och hållbart. Utan pollinerare och skadedjursbekämpare så blir odling mycket svårare.
För att vi skall få en hållbar matproduktion som klarar en betydligt lägre insats av fossil energi så behöver vi kraftigt öka andelen mindre jordbruk med djur av olika slag och egen växtodling. Först då går det att sluta kretsloppet av näringsämnen hyfsat bra och utnyttja samspelet mellan djur och odling.
Djur som är naturligt uppfödda på artegen föda är en väldigt viktig del i framtidens jordbruk.
Då får vi nyttigare kött, friskare djur och människor, energieffektivare matproduktion, bättre klimat, större yta för matproduktion, näringsrikare jordar, större matjordslager, ökad biologisk mångfald och en levande landsbygd.
Så vill du göra en insats för klimatet och miljön bör du laga mat från ekologiska råvaror, slänga så lite mat som möjligt, minska ditt resande med bil och aldrig flyga.
Och när du äter kött nästa gång så bör du välja får eller nöt som har fått beta i det svenska landskapet. Gärna på en gård i din närmiljö.