Unni Lönnbjer har kämpat i många år för att få hjälp från vården. Ett av hennes sjukdomssymptom är smärtande, svullen mage. Foto: Privat/TT
Debattinlägg

”Att få leva ett normalt liv är en kamp”

Sjukdom ·

”I 20 år har jag mer eller mindre blivit hjärntvättad med att det är mitt psyke som spelar ett spratt, att jag inte alls skulle ha ont i magen.
Att leva med kronisk smärta tar på all energi i kroppen och att dessutom inte bli trodd tar ännu mer”, skriver Unni Lönnbjer.

Om debattören

Unni Lönnbjer
Tvåbarnsmamma

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Endometrios är den dolda kvinnosjukdom som borde vara en folksjukdom. Det är en sjukdom som bara kan drabba kvinnor, som ger smärta från helvetet och som även kan ge barnlöshet. Läkare idag vet inte så mycket om endometrios, det finns inte mycket forskning alls.

Endometrios tas lätt som mensvärk, men mensvärk ska inte få hela ditt liv att falla i bitar.

Trots att var tionde kvinna drabbas så finns det sådan okunskap om det att det viftas bort och ses som psykisk ohälsa.

I 20 år har jag levt med återkommande buksmärta och fått åka ut och in på sjukhuset som en jojo.

Smärtan har gjort så att jag inte har kunnat arbeta, i ett år har jag nu varit sjukskriven och jag har till och med förlorat arbete på grund av sjukdomen.

Smärtan har vart så pass svår att jag inte kunnat stå upp, så mycket av min tid har jag spenderat i sängen.

Jag har haft sådan svår smärta att jag behövt ta morfintabletter dagligen i över ett år. Det har gjort att jag inte kunnat vara den där mamman och partnern jag vill vara, jag har missat så mycket tid med min familj.

Jag har missat så mycket av mitt liv bara för att jag har den här helvetiska sjukdomen. Läkare med utbildning inom gynekologi har vifta bort min buksmärta som om det vore damm i en bokhylla.

Med en okunskap har man skyllt på det psykiska, att jag skulle vara psykiskt sjuk. I 20 år har jag mer eller mindre blivit hjärntvättad med att det är mitt psyke som spelar ett spratt, att jag inte alls skulle ha ont i magen.

Att leva med kronisk smärta tar på all energi i kroppen och att dessutom inte bli trodd tar ännu mer.

Det gäller att vara stark, det gäller att kämpa. Men det är inte alla som orkar vara så starka och kämpa, så tyvärr finns det människor som tar sitt liv på grund av endometrios.

Man måste nästan vara frisk för att orka vara sjuk inom vården.

Tänk att liv ska gå till spillo, för att vården har en sådan okunskap om en så vanlig sjukdom.

Att leva med endometrios är en ständig kamp, en kamp om att orka leva. Vissa dagar handlar det om att orka ta sig igenom dagen eller kommande timme.

Kronisk buksmärta och blödningar som en berg. och dalbana innebär mycket medicinering, både med hormoner och olika slags smärtlindringar.

Hormoner som får oss att gråta för ingenting, smärtlindring som innebär stor risk för ett beroende. Det kommer ny forskning om att hormoner kan skada tarmen och även kan vara orsak till barnlöshet.

Det finns det resurser till, att forska om olika hormonmediciner, men resurser till att forska om endometrios det finns det inte.

Chansen att komma till sjukvården och få hjälp med sin buksmärta är lika stor som att hitta en nål i en höstack. Det är så lätt för sjukvården att vifta bort vår smärta och skylla på psyket istället för att ta det på allvar, och faktiskt göra något åt det.

Det är inte okej att behandla kvinnor eller någon annan heller på det här viset.

Det är dags att börja se och höra vad vi säger och faktiskt ta oss på allvar. Vi har inte valt att leva med en kronisk sjukdom som innebär ständig eller periodvis smärta från helvetet.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.