SVT:s Uppdrag Granskning rapporterar om att dataspelsvärlden via live-streamande gaming-profiler lockar barn att donera pengar, och att det är enkelt att göra detta trots att den som skänker pengar har många år kvar till ett vuxet konsekvenstänkande.
Psykologin är enkel: ett barn stimuleras att skänka pengar till sin idol, och får i realtid tydliga psykologiska bekräftelser för det man gör, och en stark drivkraft att fortsätta.
Liknelser till nätbaserade spel om pengar görs, och steget dit är inte långt. Ett beteende tenderar att upprepas när hela känslan ger en starkt positiv och bekräftande feedback. Till det kommer att den som skänker pengarna är ett barn. Konsekvenstänkandet är ännu inte utvecklat – krafterna att stå emot impuls och känslomässig bekräftelse finns ännu inte där.
Att ingå ekonomiska avtal är en sak för vuxna. Men vissa transaktioner och handlingar ställer ännu högre krav på ett vuxet ansvarstagande och att det finns system som skyddar den som är på väg att göra ett oöverlagt val.
Vissa handlingar vet vi är förknippade med risk för beroendeutveckling eller en risk att man fastnar i ett beteende som efterhand blir oönskat och får konsekvenser som går långt över vad individen först önskade.
För alkohol och tobak är detta en självklarhet, och vi har i dag en snabbt ökande kunskap om att spel om pengar på nätet är förknippat med så stora beroenderisker att åldersgränser behöver kontrolleras noga och att riskreducerande och informativa budskap behövs.
Det som sker i realtid på nätet är förknippat med särskilt höga risker att fastna i ett beteende. De mekanismer i hjärnan som gör oss impulsiva får större kraft än de mekanismer som står för omdöme och konsekvenstänk
I Uppdrag Gransknings reportage om snabba och nätbaserade transaktioner från mycket unga personer är det tydligt att även andra beteenden än klassiska beroendesyndrom ställer krav på att regelverk följs.
Det är lätt att se att ekonomiska gåvor till en livs levande person i realtid, där den emotionella bekräftelsen kommer omedelbart, är ett område där hjärnans förmåga att stå emot impulser utmanas särskilt starkt. Sådana beslut ska inte fattas av barn.
Gaming-världen är och kommer att fortsätta vara de ungas värld. Då kan inte säkerhet och ansvar kring ekonomiska transaktioner på området se ut som om de utgick från att alla involverade är vuxna med ett vuxet planerande och ansvar för sina handlingar.
Att verifiera att man vet vilken person man ingår ett avtal med, och som i det här fallet skänker pengar, måste vara ett ansvar även för involverade kommersiella aktörer.
