”Många familjer som väljer att leva sina liv på sociala medier har stora barn, men de mindre barnen – har de någon chans att ens svara ja eller nej?”, frågar sig författaren Johanna Sandberg. Foto: Izabelle Nordfjell/TT, Gunnar Englund
Debattinlägg

”Att publicera barnen på sociala medier är en känslig balansgång”

”Vill du att ditt barn ska hitta sina gränser och säga nej när någon går över dem kan de vara klokt att du börjar med att respektera ditt barns integritet. Det är skillnad på privat och personligt”, skriver debattören Johanna Sandberg.

Om debattören

Johanna Sandberg
Författare

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

När barnkonventionen blir svensk lag 2020 kan en av följderna bli att man ser över huruvida föräldrar får dela bilder av sina barn i sociala medier.  

Är vi så omdömeslösa att de ska behövas en lag för detta?   

Det finns ju familjer som visar upp sitt vardagsliv på youtube och som lockar tusentals personer att titta, och som kanske lyckas gå den där känsliga balansgången. 

Men sedan finns det vårdnadshavare som blottar de mest privata situationerna på youtube, Instagram och Facebook med mera, och då vänder det sig i magen på mig.   

Skulle du lägga familjens fotoalbum på ett allmänt café och låta alla som vill kolla på ditt barn när det sover i sin säng, badar hemma i badkaret eller kramar dig gråtandes efter en vurpa på cykeln?  

Ibland känns det som om vi har tappat respekten för våra barn som individer.   

Om jag uttrycker mina tankar när jag umgås med min mamma och sedan surfar ut på nätet skulle jag bli uppriktigt arg eller besviken på henne om jag fann citat av vad jag sagt, bara för att hon tyckte jag uttryckt något ”gulligt”. Och dessutom sagt detta enbart till henne, och då alltså inte per automatik för hennes vänner. 

Vill hon ändå återge vad jag sagt förväntar jag mig att hon frågar mig innan hon publicerar något – med eller utan lag. Allt annat vore respektlöst. 

Många familjer som väljer att leva sina liv på sociala medier har stora barn, men de mindre barnen – har de någon chans att ens svara ”ja” eller ”nej”?

Tror ni de kan överblicka konsekvenserna? Till och med journalister låter en vanligtvis läsa igenom citat innan intervjun publiceras.  

Tror vuxna att de äger barnens identitet och får blotta den hur de vill i sociala medier?  

Lever mig in i känslan att jag som barn, tillitsfull och sårbar pratar med mina närmsta som är i rummet.  

Sedan kanske jag somnar. Därefter är jag citerad i min utsatthet och dessutom fotograferad eller filmad när jag sover och utlagd. Vad händer med förtroendet och tilliten?    

Vi vuxna måste fundera över gränsen för vad är okej att dela eller inte.  

Om vi är i en lekpark med våra barn är det många som kan se dem, även människor vi inte känner. Ja, då kan det vara en måttstock om ni känner ni har tappat den inre kompassen.  

En sådan bild är alltså inga större konstigheter att dela. Vilka vill ni ska lägga ert barn på kvällen och får sitta intill när de sover? Ja, de människorna kan du nog dela en bild för med samma motiv.  

Vilka får vara med när du badar ditt barn? Ja, samma personer kan då se bilder från badkaret. Ungefär. Bara som en kompass.   

Vill du att ditt barn ska hitta sina gränser och säga nej när någon går över dem kan de vara klokt att du börjar med att respektera ditt barns integritet.

Det är skillnad på privat och personligt. 

Har du ett större barn kan du ju alltid fråga om de är bekväma med bilden eller citaten, nu har du möjligheten, senare kan du vara tvungen – enligt lag.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.