Förra året försökte en jordansk man i Jerusalem knivhugga poliser innan han själv sköts ihjäl. 2016 drabbades Israel av ett stort antal knivattacker riktade mot både civila, poliser och militärer. Foto: Mahmoud Illean/AP
Debattinlägg

”Wallström måste se terrorns offer också i Israel”

Opinion ·

”Istället för att uttrycka medkänsla med offren, fokuserade man från svenskt håll på terroristernas situation och rättigheter”, skriver Isaac Bachman.

Om debattören

Isaac Bachman
Israels ambassadör i Sverige

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Efter de fasansfulla terrordåden i London för några dagar sedan uttryckte utrikesminister Margot Wallström ”djup sorg och stor ilska över de oskyldiga som förlorade sina liv”.

Utrikesministern konstaterade vidare att: ”Man känner också en växande beslutsamhet över den här pesten som terroristdåd som det här utgör och de måste stoppas och måste utrotas”.

I samband med dessa uttalanden efterlyste Wallström också ett tätare internationellt underrättelsesamarbete i frågor kring terroristbekämpning.

Som israelisk företrädare kan jag inte annat än till fullo dela och skriva under på de ovan anförda synpunkterna.

Den internationella terrorismen är verkligen vår tids stora gissel – och en fruktansvärd mänsklig tragedi för offren och deras anhöriga, vars liv läggs i ruiner.

Som Israels ambassadör har jag tidigare haft anledning att understryka hur viktigt det är för världens öppna och demokratiska nationer att stå enade sida vid sida och efter bästa förmåga stödja varandra i kampen mot terrorismen.

Samtidigt kan jag inte låta bli att notera hur väldigt annorlunda den officiella svenska retoriken låter efter London-attackerna, om man jämför med kommentarerna efter liknande dåd riktade mot Israels civila.

En våg av knivattacker mot vanliga människor ute på gator och torg svepte över Israel för ungefär ett och ett halvt år sedan.

Det var i samband med denna som det officiella Sverige framförde sina upprepade anklagelser om ”utomrättsliga avrättningar”, då gärningsmän neutraliserades under det att de som bäst var upptagna med att mörda största möjliga antal civila.

Istället för att uttrycka medkänsla med offren, fokuserade man från svenskt håll på terroristernas situation och rättigheter.

Det kan inte nog understrykas hur sårande denna inställning upplevdes av israelisk opinion.

Medan man i Israel var fullt upptagen med att begrava sina döda riktades alltså av Sverige ett anklagande finger mot offren och de israeliska statsmakterna i deras försök att värja oskyldiga civila mot urskiljningslös terror.

Det undgick heller ingen i Israel att man från officiellt svenskt håll i liknande situationer, såsom till exempel vid Trollhättan-dådet, uttryckt starkt beröm för de polisinsatser där förövaren oskadliggjorts.

I London sköts de tre misstänkta förövarna med 50 skott. Uppenbarligen ansågs detta vara ett självklart förfarande – något som också med all tydlighet framgår av utrikesminister Wallströms uttalanden.

Det är mycket riktigt som utrikesministern påpekar att alla vi demokratiska länder behöver samarbeta och stödja varandra i kampen mot terrorismen, om denna skall kunna besegras.

Israel har där utan tvivel ett stort bidrag att ge, baserat på våra smärtsamma erfarenheter från detta område.

Ett effektivt och trovärdigt bemötande av terrorismen kräver emellertid också att alla terrorns offer möts med samma sympati och tillmäts samma värde – också om de råkar bo i Tel Aviv eller Jerusalem.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.