Det är viktigt att vi inte tonar ner problemet med läkemedelsrelaterade dödsfall. Bättre användning av tillgänglig kompetens kan rädda livet på många av de tusentals personer som varje år mister livet till följd av sina mediciner, skriver Sveriges Farmaceuters ordförande Thony Björk i en replik till Mikael Hoffmann och Staffan Hägg.
I den studie som NLS tar upp görs, som Mikael Hoffman och Staffan Hägg skriver i sin artikel, bedömningen att 3000 personer varje år hade läkemedel som huvudsaklig eller bidragande orsak till dödsfallet.
Mikael Hoffman och Staffan Hägg har kommit fram till att kanske 400 av dessa hade varit möjliga att förhindra. Det är bra att de klargör detta. Vi kan naturligtvis inte förhindra alla läkemedelsrelaterade dödsfall – däremot en stor andel av dem.
I mitt inlägg kunde ordvalet ”i onödan” misstolkas, men jag har inte för avsikt att bedriva skrämselpropaganda.
Samtidigt är det viktigt att inte tona ned problemet. Min poäng var att ett bättre utnyttjande av, och samarbete mellan, kompetenser inom läkemedelsanvändingsområdet kan förhindra dödsfall.
Jag hoppas och tror att det finns en samsyn om detta!
Vi behöver också mer kunskap på området, inte minst när det gäller multimedicinering hos äldre, innan vi har säkra fakta om hur många dödsfall som kan sägas vara läkemedelsrelaterade och hur många av dessa som kan förhindras.
Thony Björk, ordförande Sveriges Farmaceuter
Svar direkt från Staffan Hägg och Mikael Hoffmann:
Vi tror att alla håller med om att varje situation där patienter skadas och dör är en olycklig situation och att varje dödsfall i ett allmänt perspektiv känns ”onödigt”. Men när 3000 möjliga dödsfall beskrivs som ”helt onödigt” så uppfattar nog många beslutsfattare som att merparten av dessa går att förebygga. Så som vi påpekat så går det inte att förebygga merparten av dessa dödsfall vad vi än gör. Detta är vi nu överens om.
För de i storleksordningen 400 dödsfall årligen där läkemedelsproblem spelar en roll så skulle en hel del av dessa kunna förebyggas genom korrekta åtgärder i hälso- och sjukvården. Sannolikt behövs en lång rad av olika åtgärder och vi vet inte i hur många av dessa fall till exempel läkemedelsgenomgångar kan vara till hjälp.
Vi håller helt med om att det behövs mer kunskap inom området samt att vi måste använda olika kompetenser – inklusive farmaceuter – på smartast tänkbara sätt och att problemet med felaktig läkemedelsanvändning och onödiga biverkningar i sig är stort. Men för att kunna föreslå rätt åtgärder måste vi utgå från en korrekt analys av hur problemet ser ut och vad som orsakar det. Vi vill inte heller tona ned problemet. Vi vill beskriva det som det är.
Staffan Hägg, professor och överläkare i klinisk farmakologi
Mikael Hoffmann, överläkare och chef för stiftelsen NEPI