Barn i Sverige saknar en instans att vända sig till för att få upprättelse och få sin sak prövad. Sverige har nämligen valt att inte ge barn individuell klagorätt.
Det rimmar illa med att regeringen nu säger sig vilja stärka barns rättsliga ställning genom att göra barnkonventionen till svensk lag.
Sverige var bland de första länderna i världen att ansluta sig till FN:s barnkonvention och ses ofta som ett föregångsland för barns rättigheter.
Men Sverige har samtidigt valt att inte skriva under det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen som ger barn möjlighet att klaga och få upprättelse när deras rättigheter har kränkts. För detta har Sverige kritiserats av FN:s barnrättskommitté.
Tilläggsprotokollet till barnkonventionen antogs 2011, och hittills har 29 länder ställt sig bakom det, däribland Finland och Danmark. Att Sverige inte har gjort det innebär att barn här saknar en fullständig barnkonvention.
Regeringen har sagt att barnkonventionen ska bli svensk lag som ett led i att stärka barns rättigheter, vilket UNICEF Sverige välkomnar.
Från regeringens sida har man vid ett flertal tillfällen yttrat att Sverige ska vara det bästa landet för barn att växa upp i. Det är därför både förvånande och motsägelsefullt att regeringen fortfarande inte har agerat i frågan om varför barn i Sverige inte har någonstans att vända sig för att få upprättelse.
Möjligheten att få sin sak prövad av en oberoende och opartisk instans är en grundläggande mänsklig rättighet. Men barn i Sverige saknar idag en sådan instans.
Barnombudsmannen är till exempel den enda ombudsman i Sverige som inte har mandat att ta emot individuella klagomål från sin målgrupp, det vill säga barn. Övriga ombudsmän och myndigheter är tyvärr inte alls anpassade för att ta upp barns rättigheter, och kräver dessutom att vårdnadshavaren är den som företräder barnet.
När det är vårdnadshavaren som begår övergrepp mot barnet, eller av olika skäl inte vill eller kan företräda det, står barnet utan några möjligheter att föra sin egen talan.
UNICEF Sverige anser därför att regeringen måste se till att det finns ett barnanpassat system så att barn kan föra fram sina klagomål när deras rättigheter kränkts.
Särskilt viktigt är detta för de barn som är mest utsatta och sårbara.
I våra samtal med barn ger de uttryck för en stor frustration när det gäller deras möjligheter att komma till tals och bli lyssnade på. Konkret kan det till exempel handla om barn som har blivit omhändertagna av myndigheterna på grund av förhållandena i hemmet.
Det kan också handla om barn som av rädsla inte vill bo med en av sina föräldrar: ”Våra ord betydde egentligen inte nånting. Hon kunde ha skrivit pappret utan att vi hade varit där.”
Orden är en 12-årig flickas som redogör för ett samtal som hon och hennes syster hade med en socialsekreterare under föräldrarnas vårdnadstvist.
Om regeringen menar allvar med att höja barnkonventionens status och stärka barns rättsliga ställning, måste man erkänna att barn har grundläggande mänskliga rättigheter precis som vuxna. Och om Sverige fortsatt har ambitionen att vara bäst i klassen och ett föregångsland i arbetet för att stärka barns rättigheter, så måste barn här få rätt till en fullständig barnkonvention.
UNICEF Sverige kräver därför:
- att Sverige ansluter sig till det tredje tilläggsprotokollet och därmed ger barn i Sverige individuell klagorätt.
- att Sverige inför en nationell instans dit barn kan vända sig och få sin sak prövad när deras rättigheter inte uppfyllts.