Nu har älgjakten startat. Förväntningarna är på topp i Sveriges skogar. Hundar är tränade, fikat är packat, jaktlaget är samlat, de livliga historierna om förra årets jaktupplevelser tystnar inte förrän jaktledaren harklar sig bestämt och tar ton.

Om några timmar kommer sociala flöden fyllas av bilder på jägarens fällda vilt. En stolt poserande jägare med sin bästa vän hunden visar upp sin trofé – eller kanske inte ens det, kanske bara en bild som säger ”jag har dödat”.

Detta väcker såklart reaktioner. Är det okej att lägga upp jaktbilder på döda djur? Mitt svar är ja.

Jag som jägare ser inte det otäcka, osmakliga i jaktbilderna. Jag ser i stället bilden som ett bevis att en grupp människor tillsammans har utövat en hobby med gott resultat.

Vi lyckas hålla Sveriges viltstammar på en lämplig nivå, samtidigt förebygger vi viltolyckor och skyddar Sveriges ungskogar. Jakt är naturligt, och jakt ger mat på bordet i form av rent samvete.

Blir jag förbannad av att folk blir förbannande på oss jägare för detta? Ja!

Jag vet att 99 procent av er på väg hem från jobbet åker in på mataffären och köper odlat griskött. För att det är gott, och ger mättnad, men i huvudsak för att det är billigt.

Och i och med att det ska vara billigt så väljer många ofta ett danskt griskött. Ni tillagar måltiden tillsammans med lite snygga tillbehör som är fraktade över jordens alla hav, och lägger sedan upp denna middag på så många sociala flöden ni kan på så kort tid som möjligt.

En tallrik där djuret betalar priset.

Ingenting är gratis. När något är billigt, måste någon annan alltid betala priset – i klädindustrin är det barnarbete och i matindustrin är det djuret.

Visste du att din fredagsmiddag varken kan röra sig framåt eller bakåt? Att den fått två tredjedelar av världens all antibiotika insprutat i sig utan att ens vara sjuk, blivit matade med tillväxthormoner för att ge plats i slakthuset åt nästa kull, aktivt slagna med plaströr för att påskynda köerna i slakteriet?

Konsekvenserna är bland annat liggsår och skavning från burarna. 90 procent av alla grisar lever med skador i magsäcken. Det billiga grisköttets låga pris i kronor betalas av istället av grisarnas hälsa och välmående.

Så vad är värst? En grismiddag eller en skjuten älg?

Likväl som jag poserar med en död älg och kallar det viltvård poserar ni där hemma med en fläskfilémiddag och kallar det vardagslyx.

Den okunniga svensken har åter igen visat vad den går för. Att den lever i en bubbla där de aktivt väljer att inte se verkligheten, utan låter egoismen gå ut över djurens välbefinnande.

Jag skäms över att bo i ett land där man importerar 40 000 ton danskt griskött varje år, men jag är stolt över att vara jägare.