Halloween är en märklig företeelse. Jag kan nog inte vara riktigt objektiv i min bedömning.

Jag har förmodligen för många gravvårdar att besöka för att se det positiva och roliga i masker och lekar som påminner om demoner och djävlar.

Tänk att du kommer hem från ett besök på kyrkogården. På graven har du nyss placerat ett oljeljus eller kanske en gravlykta som du nyss har inhandlat. Du har tänt ljuset till minne av din hustru eller din son och du har ägnat en god stund till att tänka tillbaka på oförglömliga händelser.

Både leenden och tårar har blandats i ditt ansikte. Du har även hunnit besöka kapellet för att lyssna till en manskör som sjunger om saknaden men också om hoppet att få så de kära i en annan värld i framtiden.

Du märker vemodet hos dig själv när du är på väg hem. Men du känner dig ändå styrkt, lättad och glad för alla fina minnen. Då plötsligt händer det!

Fram kommer skrikande barn utklädda till monster och bestar för att skrämma och hota. För de som drabbats av sorg är kontrasterna för stora.

Vi har faktiskt svårt att förstå charmen med detta. Och även om det för de små är på skoj är sorgen för de stora på riktigt. Dessa världar är svåra att förena under samma tidsperiod.

Sorg är ett stort tema. Jag har många gånger konstaterat att ämnet är så aktuellt att många som annars inte vågar sig till kyrkan kommer när de vet att ämnet skall behandlas med värdighet och äkthet.

Jag säger inte längre ”jag beklagar sorgen” till den sörjande. Jag beklagar givetvis det som har drabbat vederbörande men inte sorgen som de känner över att någon har gått ur tiden. Sorgen är nämligen naturlig och det är nyttigt att tillåta sig själv att sörja.

Numera säger jag: ”Jag beklagar förlusten”.

Vi ska inte syssla med ordklyverier men våra ord har ibland större innehåll än vad vi tror. Och i tider av sorg kan det vara extra viktigt med orden. Det kan vara så angeläget att det ibland är bäst att vara tyst.

Alla kommer att möta sorg i sina liv. Sorg är ingen sjukdom men ett samhälle utan sorg är sjukt. Låt därför hela Alla Helgonveckan var en frizon från gastar och demoner – för de sörjandes skull.

Jag är själv uppvuxen i familj med tre syskon. Som ung var jag med om att samtliga mina syskon omkom i olika trafikolyckor. Idag är jag ensam kvar.

Alla de här dagarna – under alla helgonveckan – ingår för mig i ett slags terapeutisk process, en process som både jag och min familj såväl behöver.