I Agenda 13/11 hävdade Mats Knutsson att Jimmie Åkesson i ”trumpsk” anda i en artikel i Aftonbladet 19/10 2009 hade skrivit att muslimer är det största utländska hotet mot Sverige.
Åkesson svarade att det hade han aldrig gjort, utan att det bara handlade om en tillspetsad rubrik, som satts av tidningen.
Vem hade rätt?
Åkesson skrev i avslutningen på sin artikel i AB: ”Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget.” Det fetstilta ”detta” är min markering av meningens nyckelord.
AB:s debattredaktör uppfattade att Åkesson därmed avsåg muslimer och gav artikeln rubriken ”Muslimer är vårt största utländska hot”. Nu menar således Åkesson att han med detta avsåg något annat än muslimer, oklart vad.
Artikeln innehåller inte kritik bara mot islam och muslimer utan också mot vad han kallar ”dagens mångkulturella svenska maktelit”. Men det kan knappast vara den Åkesson syftar på i sin avslutning eftersom den inte är utländsk utan just svensk.
Alltså måste ”detta” syfta på något annat. En noggrann läsning av artikeln visar att det finns tre tänkbara kandidater.
- Islam allmänt. ”Islam skiljer sig (…) från kristendom på flera avgörande punkter, till exempel vad gäller distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på våldsanvändning … islam och den muslimska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen.”
- Rotlösheten bland unga muslimer. ”Rotlösheten … hos många av andra och tredje generationens invandrare … vi upplever nu en radikaliseringsprocess bland muslimska ungdomar i Europa.”
- Muslimska invandrare i Sverige. En rad företeelser sägs vara en del av dagens svenska verklighet, t ex muslimska terrororganisationer, krav från ledande muslimska företrädare på sharialagar och våldtäkter begångna av muslimska män. ”Frågan är hur det ser ut om ytterligare några decennier, när den muslimska befolkningen, om nuvarande takt håller i sig, har flerdubblats i storlek och många av Europas större städer, inklusive Malmö, med största sannolikhet har muslimsk majoritet.” Det som han fruktar ska fortsätta i ”nuvarande takt” är invandringen och barnafödandet.
Möjligen skulle detta kunna syfta bara på den antagna fortsatta muslimska invandringen till Sverige, men de flesta läsare utgick nog ifrån att det syftade på alla de tre fenomen som han har behandlat i artikeln.
Oavsett vilket är det svårt att förstå varför han anser sig missförstådd av AB:s rubriksättare och av Mats Knutsson. Det är alldeles uppenbart att budskapet i bägge fallen väl sammanfattas av rubriken ”Muslimerna är vårt största utländska hot”.
Jag vill således hävda att Mats Knutsson hade helt rätt i sin parallell mellan Trump och Åkesson. Däremot var han tyvärr dåligt påläst när han ställde frågan och Åkesson kunde därför, som så ofta, lätt slinka undan.
Åkesson och andra kritiker av islam har, med mina liberala utgångspunkter, naturligtvis inte fel i alla avseenden. De lyfter fram åsikter och företeelser som förekommer och som det många gånger finns starka skäl att vara starkt kritisk mot.
Men ofta är dessa åsikter och företeelser inte representativa för muslimer i allmänhet.
Utrymmet tillåter inte någon noggrann genomgång av hans argument, men låt mig notera några saker.
- Precis som det finns många uttryck för kristendom finns det många islam.
- Långt ifrån alla invandrare från muslimska länder är utövande muslimer. Många har också lämnat sina hemländer i protest mot hur islam där utövas.
- Muslimer som invandrat till Sverige påverkas av de värderingar som de möter i det svenska samhället. Den absoluta majoriteten av muslimer i Sverige tar lika självklart som andra avstånd från extremism och våldshandlingar av olika slag.
- Barnafödandet är generellt sett inte särskilt högt i muslimska länder och bland muslimer i Sverige. Födelsetalet är t.ex. lägre i Iran än i Sverige. Muslimer i Sverige anpassar i stor utsträckning sitt barnafödande till vad som är normalt här.
Ett fenomen som det finns all anledning att oroa sig för är den radikalisering som sker bland vissa unga muslimer. Min bedömning är att det i första hand måste mötas genom en mer ambitiös integrationspolitik, där de unga får reella chanser till utbildning och arbete.