Rattonykterhet är ett stort hot mot alla som kör på landets vägar. Bland fordonen som varje dag rullar ut från svenska färjeterminaler är det omkring dubbelt så vanligt med rattfylleri jämfört med den befintliga trafiken.
2004 körde en kraftigt berusad ungersk lastbilsförare i fel färdriktning på E65 i Skåne och orsakade en olycka som krävde fem människors liv.
Knappt två år senare invigdes Sveriges första alkobom i Trelleborgs hamn.
Sedan dess har även försöksprojekt genomförts i Ystads hamn, Göteborgs hamn och Frihamnen i Stockholm.
Försöken visar att antalet onyktra förare minskar markant med genomförda nykterhetskontroller, och trafikutskottet och Sveriges riksdag har därför fattat beslut om att sätta upp alkobommar vid landets hamnar.
Men regeringen stretar emot.
Sverige är först i EU med den här typen av nykterhetskontroller, och flera andra EU-länder har följt försöksverksamheten och har visat stort intresse.
Alkobommar hindrar onyktra förare som annars skulle fortsätta köra i trafiken.
Dessutom har de en viktig avskräckande effekt, sedan försöksprojekten inleddes har antalet onyktra förare minskat kraftigt.
Över 7 000 förare testades i Göteborgs hamn under försöksperioden hösten 2013.
De kontroller som gjordes i hamnen innan alkobommarna sattes upp visade att drygt en av hundra kontrollerad förare var rattfull.
Under projektperioden stoppades tio förare i bommarna, vilket innebär att andelen alkoholpåverkade förare sjunkit till att drygt en på tusen. Det måste anses vara ett gott resultat.
Trots att försöksprojektet fallit väl ut är den rapport som Trafikverket gjort på regeringens uppdrag inte odelat positiv.
Utredningen rekommenderar inte att bommar sätts upp och pekar på att det finns problem med att sätta upp och kontrollera nykterheten med alkobommar.
Kritiken bottnar bland annat i att de både tar tid och fysisk plats i anspråk i hamnarna där utrymmet kan vara begränsat. Jag anser inte att det är hållbara argument eftersom många hamnar fortfarande har kvar sina gamla kontrollområden, vilka kan användas.
En annan aspekt som rapporten lyfter fram är kostnaden. Om bommen ger utslag krävs det myndighetspersonal för att hantera den onyktra föraren, eftersom exempelvis väktare inte har den befogenheten.
Det skulle enligt rapporten kräva resurser som varken Polisen, Tullverket eller Kustbevakningen i dagsläget har. Även det anser jag vara ett svagt argument. Vad kostar inte en olycka med dödlig utgång?
Åkeribranschen är inte helt överraskande positiv till projektet.
I en undersökning bland yrkesförarna svarade drygt nio av tio att det var enkelt eller mycket enkelt att använda sig av bommarna.
Drygt åtta av tio ansåg även att det var viktigt att utföra nykterhetskontroller.
Riksdagen har beslutat om att bommar ska sättas upp, nu är det upp till regeringen att se till att det också blir gjort.
Regeringen kan inte fortsätta att gömma sig bakom fler utredningar, nu är det dags att agera.
Ansvaret för den här frågan ligger hos infrastrukturminister Anna Johansson (S).
Eftersom regeringen drar ut på tiden vill jag att Johansson svarar på min fråga; tänker infrastrukturministern följa riksdagens beslut om att sätta upp alkobommar i landets hamnar för att stoppa alkoholpåverkade förare innan de tar sig ut på våra vägar?