Istället för att ta ansvar för sitt agerande i frågan om medicinska åldersbedömningar försöker Barnläkarföreningen ge sken av att aldrig ha varit emot röntgenmetoderna. Inget kan vara mer felaktigt.
Vårt reportage i Uppdrag granskning har väckt reaktioner och många har förfasats över de övergrepp vi har kunnat beskriva genom vårt arbete.
Det känns därför minst sagt märkligt när Barnläkarföreningens representanter med ordförande Anna Bärtås i spetsen nu försöker angripa vår journalistik med osakliga anklagelser.
Bärtås skriver att föreningen inte är motståndare till åldersbedömningar.
Låt oss då påminna om några uttalanden från Barnläkarföreningens ordförande själv:
”Barnläkarföreningen kan därför inte längre rekommendera sina medlemmar att utföra medicinska åldersbedömningar av asylsökande [...]” (Barometern, 15/8 2015)
”[...] osäkerheten i tand- och handledsröntgen är för stor för att kunna basera åldersbedömning på dessa metoder.” (BLF, 20/4 2016)
”Vi har dömt ut handleds- och tandröntgen [...]” (TT, 22/6 2016)
Barnläkarföreningen hävdar att de inte har att göra med åldersbedömningar i rättsprocesser. Det stämmer inte.
Så sent som i februari i år gör en barnläkare i Göteborg åldersbedömningen av en då för mord misstänkt gärningsman, som knivskurit en kvinnlig anställd till döds på det HVB-hem i Mölndal där han varit placerad.
Barnläkaren kommer fram till att den misstänkte, som uppger att han är 15 år, är ”åtminstone ett år äldre”, alltså 16 år. Trots att Rättsmedicinalverkets utlåtande visar något annat: sannolikt minst 21,4 år gammal. Även handledsröntgen visar över 18 år.
Mannen döms senare till rättspsykiatrisk vård, som vuxen.
I fallet med gruppvåldtäkten i Stockholm, som vi granskar i vårt reportage ”Ålder: okänd”, väljer åklagaren att inte göra åldersbedömning på gärningsmännen efter att ha läst Barnläkarföreningens ställningstagande, där man avråder sina medlemmar från dylika undersökningar.
Barnläkarföreningen blundar för det faktum att tilltalade i brottmål upprepade gånger åberopat föreningens skarpt kritiska invändningar mot röntgenmetoderna, i syfte att dömas som barn istället för som vuxna. Det gäller i fallet med 12-årige ”Aden” i Alvesta som våldtogs av två asylsökande som påstod sig vara ensamkommande barn.
Barnläkarföreningen skriver att de ”är ingen myndighet” och det är förstås helt korrekt. Ändå är det precis så föreningen har agerat, när man självsvåldigt påtagit sig rätten att hindra Migrationsverket från att ta del av resultaten från röntgenundersökningar av asylsökande.
Vad Anna Bärtås borde inse är att föreningens systematiska kritik mot röntgenmetoderna fått konsekvenser för hur rättvisa skipas i svenska domstolar. Detta har drabbat brottsoffer och lett fram till den rättsosäkerhet vi nu kunnat avslöja i vårt reportage ”Ålder: okänd”.
I vårt reportage säger föreningens ledande kritiker Anders Hjern för första gången att röntgenmetoderna kan användas i brottsprocesser.
Ordförande Bärtås bör klargöra om hon delar den uppfattningen.
