”Es kann nur besser werden!“ Det kan bara bli bättre!
De orden upprepade Elisabeth på bred sachsiska, en kvinna i yngre medelåldern, som jag träffade i Dresden under övergångsperioden medan murens fall och Tysklands enande. Hon hatade ”de röda” och var glad över att de förlorade sin makt.
Euforin efter den minnesdigra dagen, som i år firas för trettionde gången, lade sig emellertid snabbt. Västliga investerare, de så kallade ”rockmännen”, lade beslag på ”filébitarna” i det östtyska kadavret.
Den våldsamma omställningen skapade existentiell ångest och frustration hos många DDR-bor, deras skyhöga förväntningar infriades inte.
Arbetsplatser lades ned, egendomar gick till sina forna ägare, många fick inte råd att köpa särskilt mycket i de plötsligt varustinna affärerna, som etablerades med ilfart. Det ledde rentav till att människor tog sitt liv, skriver Klaus Behring i en bok om självmord i Östtyskland efter enandet.
Elisabeth hörde till dem. Hennes lilla grönsaksbutik, en privat nisch i det socialistiska DDR, gick i konkurs då gatan utanför asfalterades. Och grönsakerna var ju bekvämare för konsumenterna att köpa på Aldi eller Kaisers.
Klyftan mellan öst och väst bestod, även om den långsamt minskat fram till i år. Vägarna blev bättre, varuutbudet större, bostadshus rustades upp. Det har byggts mycket i städerna, vilket var och en kan konstatera när man besöker det forna DDR.
Men ännu i slutet av 2017 var skillnaden i medelinkomst väst-öst avsevärd. Medan den i de västra delstaterna ligger på 3 339 euro, ligger den i de östra på endast 2 600 euro, konstaterar det tyska arbetsdepartementet.
Det betyder en skillnad på nästan 30 procent, och det kan gälla precis samma jobb.
Dessutom finns drivmotorerna till industriell tillväxt framför allt i forna Västtyskland, där ligger de rikaste delstaterna. En alltmer åldrande befolkning, framhjälpt av att yngre vandrar till väst, gör sitt till, även om pensionerna faktiskt är lägre i öst än i väst.
Efter dessa klagovisor är det på sin plats att modifiera eländet. Enligt de senaste mätningarna av Statista Research Department är fler östtyskar arbetslösa än västtyskar. Medan den numera uppgår till 4,8 % för hela Tyskland, är Östtyskland överrepresenterat med sina 6,1 % arbetslösa.
Men om mätningarna kan jämföras, är den siffran inte så mycket högre än i Sverige. Och medelinkomsten i vissa östliga delstater ligger faktiskt på nivå med vissa regioner i Frankrike och England. Dresdenområdet, som Elisabeth bodde i, är numera att jämföra med Greater Manchester.
Dock är vissa opinionssiffror enligt Statista överraskande.
I en färsk enkät om hur östtyskarna blickar tillbaka på DDR säger 8% att DDR hade övervägande dåliga sidor, 32% mer dåliga sidor än bra, hela 49% att DDR hade fler goda sidor än dåliga och 8% att DDR hade övervägande goda sidor. Och detta så långt efter murens fall.
I en undersökning av opinionsinstitutet Forza ville 8% av östberlinarna haft kvar muren. Det är inte mycket, men bland dem finns idag många som hyllar AfD, Tysklands motsvarighet till SD.
De senaste valen återspeglar en europeisk trend. De stora mittenpartierna CDU och socialdemokraterna går kraftigt tillbaka till förmån för partierna på ytterkanterna, framför allt främlingsfientliga AfD. Numera är det stora dagar för högerpopulister, och det forna DDR är en fruktbar jordmån.