WIKILEAKS Idag inleds militärrättegången mot Bradley Manning, sergeanten som anklagas för att ha läckt tusentals dokument till Wikileaks. Men i själva verket borde Manning, som avslöjade Irakkrigets brutala skuggsida, hyllas som en amerikansk hjälte. Döms han i det tysta kommer världens USA-hatare få vatten på sin kvarn. Carl Bildt behöver påminna sina amerikanska kolleger om tidigare läckor som visat sig få rätt, skriver David Lindén, historiker.
Den amerikanske Harvardhistoriken och presidentrådgivaren, Arthur M Schlesinger Jr, skrev 1949 en bok där han varnade för att ge ideologi alltför stort utrymme i politiken. Schlesinger påstod bland annat att ”despotism aldrig ska fruktas lika mycket som när den påstås ha ett gott syfte”.
Idag bör vi ha hans ord i åtanke. Rättegången mot den 25-årige sergeanten Bradley Manning inleds vid den amerikanska militärbasen Fort Meade i delstaten Maryland. Manning, som suttit fången under tortyrliknande former, riskerar livstids fängelse för att han till organisationen Wikileaks vidarebefordrat material om den amerikanska militären.
Manning har bland annat försett Wikileaks med en videofilm där man kan se hur en amerikansk helikopterbesättning skjuter ihjäl ett antal civila för att därefter likna sin upplevelse vid ett tv-spel. Denna gärning vill åklagarsidan likna vid förräderi – men alla sanna vänner av USA och det öppna samhället bör istället betrakta detta som en insats för yttrandefriheten.
Genom historien har det inträffat liknande händelser. Som när krigsanalytikern Daniel Ellsberg läckte information om USA:s krigsföring i Kambodja och Vietnam. Den republikanske presidenten Richard Nixon beordrade då att man skulle bryta sig in hos Ellsbergs terapeut för att se om man kunde smutskasta honom med hjälp av dennes journaler.
I dagens it-samhälle har de despotiska krafter som Schlesinger varnat för ännu större medel till sitt förfogande än vad de hade på Richard Nixons tid, och vi vet inte mycket om vad för behandling Bradley Manning fått utstå.
Historien rentvådde Ellsberg och historien kommer rentvå Manning. Det går redan nu att se honom som en av de som kartlade Irakkrigets brutala skuggsida. För det förtjänar han respekt, inte bara av USA:s kritiker – utan också av oss som tror på idéerna om USA som en fri och öppen nation, vilken faktiskt besitter den unika förmågan att förbättra sig själv.
Bradley Manning är en klassisk amerikansk hjälte likt de grundare av USA som på sent 1700-tal gjorde till livsverk att avslöja korruptionen hos den brittiska kolonialmakten. Men i nuläget behöver han inte beröm – utan konkret hjälp.
Det är därför dags att de två medlemmarna av vår regering som är mest positiva till USA gör sitt bästa för att hjälpa honom. Utrikesminister Carl Bildt, som själv var med under Kalla kriget, bör påminna sin amerikanske kollega John Kerry om den sovjetiske dissidenten Alexander Solzjenitsyn. Han ifrågasatte Stalins kunskaper som militär befälhavare och betraktades av hökarna i Kreml på samma sätt som dagens Washingtonhökar betraktar Manning.
Likaså bör vår justitieminister Beatrice Ask påminna sin amerikanska kollega om att USA har en lång och stark tradition av juryrättsväsende och öppna rättegångar.
Döms Bradley Manning i det tysta kommer all världens USA-hatare få vatten på sin kvarn. Om han däremot tillåts att öppet tala för sin sak och om Carl Bildt och Beatrice Ask vågar säga något – då kommer historien ge USA och våra ministrar rättvisa.