Robert Mugabe Zimbabwes avgående president Foto: Mike Hutchings
Debattinlägg

”Zimbabwisk pest eller kolera?”

Opinion ·

”Efter många år av först apartheid och sedan 40 år av diktatur förtjänar Zimbabwes folk något bättre än att välja mellan pest eller kolera. Ett liv med demokrati, där varken Mugabe eller nya envåldshärskare tillsatta av diktaturen styr”, skriver Birgitta Ohlsson (L).

Om debattören

Birgitta Ohlsson
Riksdagsledamot (L)

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Glädjen på gatorna i Harare, Bulawayo och Mutare är enorm. Rapporterna från vänner i Zimbabwe att landets diktator Robert Mugabe ska lämna presidentposten fullkomligt strömmar in av hopp. 37 år av hans diktatur är äntligen över för ett plågat folk. Eller?

Förloppet skedde ovanligt. Den gängse bilden när vi hör ordet militärkupp i exempelvis västafrikanska länder som brukade symboliseras av masskjutningar, en diktator som blodig förs bort, män i stora stridsvagnar som tar över presidentpalats och sedan förkunnar det nya styret via den övertagna statstelevisionen blev annorlunda denna gång.

För i Zimbabwe sattes president Robert Mugabe i fredlig husarrest med familjen. Likt ett maktpolitiskt Stockholmssyndrom minglade han på bilder med sina kidnappare. Samtliga inblandade försäkrade att inget dramatiskt hade skett.

Men likväl var detta en militärkupp som skedde framför öppen ridå i Zimbabwes huvudstad Harare. I nästan 40 år, fyra decennier efter att han kom till makten efter ett annat vidrigt system nämligen apartheid, har zimbabwierna levt under hans förtryck.

Ett förtryck som bara inte består i att ha upprätthållit en diktatur – utan också kört ekonomin i botten i det land som en gång kallades för Afrikas kornbod, men där många medborgare i dag lever i fattigdom och svält.

En diktator som inte bara nackat oppositionen, kört i väg farmare ur landet utan också har massavrätträttningar på sitt samvete. Den mest kända massakern var operation Gukurahundi i början av 1980-talet, då över 20 000 av Mugabes rivaler mördades. Nu är Mugabes förtryck över. Detta ska vi jubla över.

Men vice president Emmerson Mnangagwa, också kallad för krokodilen, som avskedades av Mugabe, och nu förväntas bli den nye ledaren är inte heller Zimbabwes framtid. Tvärtom är han lika nedsmetad som Mugabe både i våldsamheterna mot oppositionen de senaste tio åren som i massgravarna från 1980-talet. Det är för övrigt omöjligt att finna några Nelson Mandelas bland partiet Zanu-Pf:s ledarskikt.

I ett drömscenario borde följande ske. Mugabe ställs inför riksrätt i hemlandet, många och långa rättegångar startar för att belysa alla hans brott mot det zimbabwiska folket alternativt att han sänds till ICC, den internationella brottsmålsdomstolen i Haag.

Men då vi inte lever i den bästa av världar får vi hoppas på ett realistiskt – men än dock hoppfullt – scenario.

Det första är att de planerade valen till sommaren 2018 tidigareläggs till våren. Ett alltför långt maktvakuum gör bara att det gamla gardet hinner positionera om sig och cementera sig fast igen.

Det andra är att omvärlden, EU, FN, Sverige, frivilligorganisationer och andra engagerade för Zimbabwe erbjuder ett kraftfullt stöd för att genomföra fria, rättvisa och demokratiska val med löfte att om dessa utförs korrekt med massiv valövervakning och i en öppen regi, så kommer sanktioner att hävas, handelsavtal slutas, landet komma in i den internationella värmen igen och nya konstruktiva biståndssatsningar på utbildning, hälsa och demokratiskt styre att komma på plats.

Det tredje är att de demokratiska oppositionspartierna visar ledarskap och mognad och sätter den demokratiska processen i centrum nu och inser att det inte kommer att gå att skala bort allt från det gamla styret direkt även om Mugabe och många generaler måste försvinna.

Winston Churchill skrev en gång: ”En eftergiftspolitiker är en som matar en krokodil i hopp om att den skall äta honom sist”. Mugabe må vara politiskt uppäten, men landet riskerar en ny krokodil i form av Mnangagwa som ny despot.

Efter många år av först apartheid och sedan 40 år av diktatur förtjänar Zimbabwes folk något bättre än att välja mellan pest eller kolera. Ett liv med demokrati, där varken Mugabe eller nya envåldshärskare tillsatta av diktaturen styr.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.