Hur länge lever OS?

Jag tror att det är en befogad fråga.

Det är egentligen ganska märkligt att intresset fortfarande är så stort då varje spel präglas av dopningsskandaler.

Jag har själv deltagit som aktiv sedan Salt Lake City 2002. Då var det Mühlegg som förstörde. I Turin 2006 flydde österrikarna genom fönstren i panik och blev sedan avstängda. Vancouver 2010 blev ganska lugnt, medan Sotji 2014 kanske är de värsta vinterspelen hittills.

Jag får ofta frågan vilken idrott min son Dante ska ägna sig åt. Skidskytte eller armbrytning?

För mig får han göra vad han vill. Jag vet inte om jag vill att han ska ägna sig åt elitidrott.

Allt färre litar idag på de största stjärnorna. Vill jag uppmuntra min son att kunna bli en sån som få litar på?

Just nu handlar OS återigen inte om idrott, utan om misstänkt dopning. I Uppdrag Gransknings dopingdokumentär ”OS – ett orent spel” i Sveriges television, pekas två svenska landslagsåkare ut för sina avvikande blodvärden.

Svenska skidförbundet, Sveriges olympiska kommitté och en representant för internationella skidförbundet Fis gick igår ut i en gemensam skrivelse till enad attack mot Uppdrag Granskning. 

Jag kan hålla med om att tajmingen i granskningen är olycklig för OS-deltagarna. Alla drabbas av det här tumultet. 

Men jag förväntar mig att RF:s dopingkommission eller WADA så snart som möjligt utreder frågan om de svenska landslagsåkarna. Hela elitidrottens framtid står och faller med sin trovärdighet. Om det inte gjorts någon utredning tidigare, så bör den göras nu.

Och om den redan gjorts?

Redovisa!

En del ropar högt och tycker att det är dags att släppa dopningen fri. Det kan mycket väl bli så i framtiden.

Men innan man gör det, tycker jag att man ska revidera den så kallade dopinglistan.

Istället för att ha en lång lista med vad som är förbjudet, borde man ha en kort lista med vad som är tillåtet. Gärna en mycket kort lista.

Det ska inte vara en nackdel att vara frisk.

Tittar man på OS-resultaten sedan 1992 så har det tyvärr varit just det.