I Sverige finns sedan 1994 ett världsunikt system för flyktingmottagande som kallas EBO (lagen om eget boende).
Tanken var att asylsökanden och flyktingar själva skulle ta ansvar för sin start i Sverige och lättare kunna skaffa bostad och jobb. Men nej.
EBO har istället blivit den krockkudde som gjort att de flesta av Sveriges kommuner i stort sett inte haft något flyktingmottagande alls medan några kommuner eller till och med bostadsområden tagit emot extremt många.
Kommunerna har kunnat säga nej till ABO (anläggningsboende) men inte till EBO. Som exempel har Södertälje de senaste tio åren tagit emot 8806 flyktingar och Danderyd 265 under samma period (källa: migrationsverket.se).
I stort sett alla som väljer EBO bosätter sig hemma hos släktingar eller bekanta som tidigare kommit som flyktingar till Sverige.
Den valfrihet som somliga hävdar att EBO medfört begränsas alltså till de platser där man kan hitta någon att bo hos. Det betyder att vi i princip vet vilka bostadsområden som flyktingmottagandet ökar i beroende på var konflikthärdarna i världen finns.
För det första blir det mycket svårt att lära sig svenska när man växer upp i ett EBO-område. Därmed blir det svårt för barn att klara skolan och för vuxna att komma i arbete.
För det andra skapas avskyvärd trångboddhet och svarthandel med hyreskontrakt där de som redan har uppförsbacke på väg in i samhället hamnar i mardrömslika flyttkaruseller.
För det tredje har Sverige blivit mycket segregerat.
Inte sällan flyttar man också från ABO (anläggningsboende) till ett EBO-område för att där finns störst möjligheter att få hjälp till någon sorts boende hemma hos någon annan, i en kyrka eller kanske ett utrymme i en källare.
För det fjärde riskerar det folkliga stödet för ett generöst flyktingmottagande att minska när svårigheterna blir stora för många nyanlända att ta sig ut på arbetsmarknaden.
Att flyktingar ses som grupper som samlas i bostadsområden med stora socioekonomiska utmaningar kan spä på fördomar.
I dag växer många barn upp i tron att det goda i samhället inte är till för dem då ingen i omgivningen har jobb eller utbildning.
Samhällets ansvar är stort för att ge de barnen en skola likvärdig den som barn får där de flesta har föräldrar med hög utbildningsnivå och jobb.
Åtagandena för så kallade EBO-kommuner när det gäller likvärdig skola och vuxenutbildning är enorma.
Skillnaderna är milsvida mellan till exempel bostadsområdena Ronna i Södertälje och Djursholm i Danderyd och de ökar för varje dag.
Det är bråttom att ändra EBO-lagen om vi vill se ett mer jämlikt och mindre segregerat Sverige. VEBO (Värdigt Eget Boende) vore ett bra första steg.
Det betyder att man kan välja boende men att Migrationsverket kollar att boendet är OK innan den asylsökande eller flyktingen flyttar dit.
Svartkontrakt, trångboddhet eller vedervärdiga förhållanden är inte OK. Då bör staten anvisa ett annat boende. Hela Sverige måste hjälpas åt.
De flesta förslag som olika partier ständigt levererar för ”bättre integration” kommer bara att vara plåster på såren så länge EBO finns.