Den tragiska händelsen med rånet på galoppbanan i Upplands-Bro, som SVT rapporterade om i veckan, visar på stora brister.
En grundförutsättning för att det grova brottet skulle kunna utföras var att två komponenter sammanfördes: spel och kontanter. Stora mängder kontanter.
Spel och kontanter bör i själva verket hållas så långt ifrån varandra som det över huvud taget är möjligt, och det inte enbart på grund av risken för rån. Det finns åtminstone ytterligare tre skäl till varför kontanter bör förbjudas när det kommer till spel om pengar.
För det första är identitetskontrollen svag eller rentav obefintlig när spelprodukter köps med kontanter. Risken ökar väsentligt att minderåriga eller människor som av andra skäl bör utestängas ändå lyckas spela.
Kontrasten mot onlinespel blir här uppenbar; vid digitalt registrerat spel kan man inte spela för kontanter och spelaren identifieras.
För det andra kan en kontinuerlig monitorering av spelare göras när man spelar online, medan offline-spelare oftast lämnas vind för våg. Genom att monitorera spelares alla drag ges helt andra förutsättningar att upptäcka bedrägerier under spelets gång, som till exempel riggade matcher.
Ett ännu viktigare skäl till att följa spelarens beteende är att kunna upptäcka spelproblem. Onlinespel gör att man kan följa och upptäcka problematiskt spelande.
Ökad aggressivitet i spelet, som plötsligt ökade insatser, allt längre spelsessioner och spel på udda tider utgör varningssignaler. Genom att följa spelarmönstret kan skyddsåtgärder sättas in tidigt när det finns anledning till oro.
Onlinespel erbjuder en mängd sådana åtgärder, däribland spelarbudgetar, avkylningsperioder eller som sista åtgärd avstängning.
Det tredje skälet till varför spel och kontanter bör hållas åtskilda är risken för penningtvätt. Trav- och galoppbanor utgör uppenbara riskmiljöer, där stora summor kontanter omsätts anonymt.
Det är stötande att det trots dagens sofistikerade IT-stöd alltjämt går att tvätta pengar genom att satsa stora kontantbelopp och sedan vinna tillbaka delar av dessa satsade medel, eller vid storvinst ännu mer än ursprungsinsatsen.
Vinstbongarna utgör i de sammanhangen bevis på varifrån pengarna har kommit, det vill säga falska bevis på att pengarna är vita, när de i själva verket är svarta.
Av samma skäl har det skapats en egen marknad för vinstbongar, som inte sällan köps av den som vill tvätta pengar men inte själv vill spela.
Rånrisken, anonymiteten, bristen på stöd åt problemspelare och risken för penningtvätt – alla utgör de tvättäkta argument för att kontanter och spel om pengar inte lirar tillsammans.
Vi kräver nu att samtliga spelbolag tar sitt ansvar och förbinder sig till ett förbud mot kontanta betalningslösningar. En framtida spelmarknad som är fri från kontanter blir både säkrare och tryggare än dagens.