Helen Doktare från Kiruna har skrivit ett debattinlägg på SVT Opinion som fått rubriken ”Varför ska vi gå med på att låta oss bli avbildade som byfånar?”
Det är naturligtvis inte roligt om någon känner att komediserien ”Andra åket” förminskar och fördummar norrbottningar. Jag är öppen för allas åsikter, men jag håller inte med.
Bra humor lyfter fram fördomar, synar dem och skrattar åt dem. Det tycker jag att vi gör i Andra Åket. Även om det knappast är satir vi talar om här, utan en komedi som gör humor av mänskliga tillkortakommanden ur en mängd olika perspektiv.
I exemplet som nämns påstås att en karaktär ”sprider en mycket elak och fördomsfull bild av kvinnor i länet som spär på den falska myten av bidragsberoende norrbottningar”.
I scenen, om man ser den i sin helhet, sker faktiskt det motsatta. Karaktären driver med fördomen om att norrbottningarna skulle vara bidragsberoende.
Karaktären är i serien VD för Högfjällshotellet, och behöver helt enkelt inte något av det medlidande som hennes hemvändande barndomsvän eventuellt utstrålar.
Jag skriver eventuellt, eftersom vi också gör humor av att man som människa ibland speglar sig i fördomar som kanske inte ens existerar hos den man möter.
Vi arbetar med att undvika stereotypa karaktärer i våra serier. Men ibland tar man inom dramatiken också hjälp av stereotyper för att snabbt kunna etablera en kontext, och för att hjälpa oss som publik att bättre få syn på oss själva.
Jag hoppas att man ska vilja se serien i sin helhet innan man drar några slutsatser kring hur fördomsfull och oreflekterad den är.
Frågan kring ”genuina” dialekter aktualiseras så snart vi spelar in en serie ute i landet.
Vår utmaning är – som jag tror de allra flesta förstår – att rollsätta en hel serie med skådespelare som alla talar samma dialekt.
Som norrlänning måste jag fråga mig: Är det inte roligare, och mera modernt om det får talas en variation av dialekter i våra serier - när alternativet är att alla talar rikssvenska?
Det senare skulle knappast bidra till någon som helst mångfald?