I Breivikmålet har det framkommit uppgifter om att Breivik numera fritt, dvs utan föregående granskning,  kan kommunicera med omvärlden. Det innebär, om uppgifterna stämmer, att han synes kunna ta del av alla kommentarer kring målet och att han är oförhindrad att ringa, skriva och ta emot samtal och brev utan föregående granskning. Breivikmålet är extremt och hade jag varit åklagare skulle jag kämpat för att rätten drog in dessa möjligheter. Han borde inte tillåtas läsa annat än bibeln, koranen eller annan religiös skrift. Det skriver SVTs expertkommentator under Breivikrättegången, Sven-Erik Alhem.

Den som är straffprocesuellt frihetsberövad som häktad ska principiellt inte vara underkastad längre gående tvångsåtgärder, dvs utöver själva frihetsberövandet,  än vad som är absolut nödvändigt. Inte minst viktigt är det under längre häktningstider att inte möjligheten för den häktade att fritt kunna kommunicera med omvärlden blir beskuren om inte utredningsskäl gör det absolut erforderligt.

I Breivikmålet har det framkommit uppgifter om att Breivik numera fritt, dvs utan föregående granskning,  kan kommunicera med omvärlden. Det innebär, om uppgifterna stämmer, att han synes kunna ta del av alla kommentarer kring målet och att han synes vara oförhindrad att ringa, skriva och ta emot samtal och brev utan föregående granskning. Breivik har visserligen erkänt gärningarna men det är inget rent erkännande som innebär att han förklarat sig beredd underkasta sig straffansvar. Tvärtom menar han – även om det måste uppfattas som en uppenbart grumlig invändning – att han ska undgå straff till följd av nödvärn. Utredningssituationen är därtill alltid labil så länge inte domstolsförhandlingen klarats av i första instans. I Breivikmålet återstår åtskilliga veckors förhandlingstid och mycket kan komma att inträffa som inte kan förutses för dagen.

Under alla förhållanden gäller Breivikmålet något så extremt som terrorbrott och ett närmast ofattbart systematiskt dödande – ordet slaktande är faktiskt passande – av ett mycket stort antal barn och andra människor under vidriga förhållanden förutom synnerligen allvarliga terrorangrepp mot själva det norska samhället. Det gör att jag – om jag hade varit åklagare i målet – skulle ha kämpat för att rätten skulle förhindra den fria kommunikationsmöjligheten  för Breivik under pågående huvudförhandling i Oslo. Breivik ska enligt min mening enbart tillåtas – om han så vill – att läsa bibeln, koranen eller någon annan religiös skrift, vilka sedan urminnes tid har varit fritt tillgängliga för alla med restriktioner. Ingenting annat ska vara möjligt för honom så länge målet inte är slutbehandlat åtminstone i första instans. Därefter får en omprövning göras.

Grunden för mitt ställningstagande är att Breivik – av bevishänsyn – inte ska tillåtas ta några som helst andra intryck av vad som sker i målet än just vad som förekommer i själva rättssalen. Alla andra bedömningar i media borde han vara helt beskuren från. Han ska självfallet inte ha någon möjlighet att kunna påverka andra genom att kontakta dem.

Jag är medveten om att det är en vansklig avgränsning när det gäller den normala hänsynen till den frihetsberövades situation. Men målet är av den extraordinära art att jag – om jag varit åklagare – i varje fall skulle ha gjort vad jag kunnat för att argumentationsvägen hävda min ståndpunkt och därvid vädja till domstolen att gå med på min linje. Den hade nog varit väl förenlig med de många lidandes bedömning även om deras uppfattning må ligga helt utanför de rent sakliga skälen för mitt ställningstagande.