Det är inte tongivande media som upprepar sakfel på sakfel i Assangeärendet. Det är Brita Sundberg-Weitman som gör det. Att Julian Assange har flytt för att undkomma förhör är ställt utom alla tvivel. Han påstår själv att han fruktar tortyr och död i USA. I så fall borde hans advokater ha tagit upp det som skäl till varför han inte skulle utlämnas över huvud taget.
Brita Sundberg-Weitman skriver den 17 augusti att ”Tongivande svenska mediers rapportering i Assangeärendet upprepar sakfel på sakfel”. Under utlämningsförhandlingarna den 7-8 februari 2011 var jag precis som Brita Sundberg-Weitman ett vittne för försvaret. Jag är dock av en helt annan uppfattning om vem som upprepar sakfel.
Har Julian Assange flytt Sverige för att undkomma förhör?
I domen från Magistrates Court står det: ”It would have been a reasonable assumption from the facts (albeit not necessarily an accurate one) that Mr Assange was deliberately avoiding interrogation in the period before he left Sweden.”
Om vi läser Agreed statement of facts and issue (fakta som åklagarna och försvaret är överens om) framgår det tydligt att Julian Assange varit inbokad vid tre olika tillfällen för förhör. Vid alla dessa tillfällen har han vägrat att inställa sig. Eller som det heter i hans värld, varit onåbar. Att Julian Assange har flytt Sverige för att undkomma förhör är ställt utom alla tvivel. Och han har inte lyssnat på sin svenska försvarsadvokat Björn Hurtig som uppmanat honom att komma till Sverige för förhör.
Flykten till Ecuadors ambassad påbörjas fem dagar efter att dom fallit i Supreme Court och det stod klart att han skulle utlämnas till Sverige. Julian Assange själv påstår att han fruktar tortyr och död i USA om han utlämnas till Sverige. Det är därför han har flytt för att undkomma svenskt rättsväsende. Om det fanns verklig grund för hans fruktan borde hans advokater hade tagit upp det som skäl till varför han inte skulle utlämnas över huvud taget. Något som advokaterna inte gjort vid någon förhandling. Inte heller har man överklagat utlämningen till Europadomstolen för Mänskliga Rättigheter.
Har Julian Assange behandlats på ett sätt som avviker från normal praxis? I samband med att de två kvinnorna anmälde honom den 20 augusti blev Julian Assange omedelbart anhållen. 24 timmar senare upphävdes anhållan och han var endast misstänkt för ofredande. När kvinnornas målsägarbiträde begärde en överprövning den 27 augusti återupptogs förundersökningen med alla ursprungliga brottsmisstankar.
Brita Sundberg-Weitman påstår sedan att Marianne Ny först sagt att hon endast önskat förhöra Julian Assange och att hon senare påstått hon redan bestämt sig för att åtala honom. Detta är inte heller sant. Detta är noga utrett av två domstolar. En europeisk arresteringsorder (EAW) utfärdades för att häkta Julian Assange och överlämna honom till Sverige för lagföring (for the purposes of conducting a criminal prosecution). I det ingår förhör och efterföljande åtal om det finns grund för det. Det är inte heller korrekt att som Brita Sundberg-Weitman påstår att en EAW endast får utfärdas efter beslut om åtal.
Vad hände under förhandlingarna den 7-8 februari 2011? Brita Sundberg-Weitman var mycket kritisk till Marianne Ny. Hon kallades radikalfeminist och hon var “biased against men…”. ”Ms Ny is in favour of locking up innocent men.” Vidare sa hon att utfärda en EAW var oproportionerligt och att man borde förhört Julian Assange i England med hjälp av Mutual Legal Assistance.
Från domen i Magistrates Court: ”In cross-examination the witness told me she is not an expert in Mutual Legal Assistance. She confirmed that she had no direct personal knowledge of what happened in this investigation before Mr Assange left Sweden. Her evidence is based upon the facts supplied to her by the defence lawyers. [In her proof she said Ms Ny had made no effort to interview him before he left with her permission and knowledge on 27th September.] She confirmed that if the defence lawyer had told the prosecutor that he was unable to contact the defendant for interview, then the position would be different. “It would be a different case. However it didn’t happen like that”.
Vad som framgår tydligt av domen är att Brita Sundberg-Weitman grundar sina uttalanden på helt felaktiga uppgifter. Och då blir ju slutsatserna också helt fel. Fd överåklagare Sven-Erik Alhem var också ett vittne. Han hade också fått helt felaktiga uppgifter från advokaterna om vad som föregått häktningen. Men han uppgav att om det var så att den misstänkte hade flytt för att undkomma förhör hade han också utfärdat en EAW på samma sätt som Marianne Ny.
Det är inte tongivande media som upprepar sakfel på sakfel i Assangeärendet. Det är Brita Sundberg-Weitman som kommer med felaktiga uppgifter. Om och om igen.
Detta är inte ett försök att hävda att polis och åklagare gjort ett bra jobb i fallet Julian Assange. Tyvärr är dåliga utredningar inte ovanliga. Vad fallet Assange visar är att vi behöver inte bara en ny lagstiftning baserad på samtycke, vi behöver också polis och åklagare som är duktiga och intresserade av att göra riktigt bra förundersökningar.