Malmö har framstått som kriminalitetens epicentrum i svenska medier. Men en rapport som Sydsvenska Industri och Handelskammaren presenterar idag visar att brottslighet och städers storlek hänger samman. Stockholm är värst i Sverige. Sedan kommer Göteborg och på tredje plats Malmö. Det vill säga exakt så som städerna placerar sig storleksmässigt. Rosengård har 15 anmälda brott per 100 invånare. Det betyder att om Rosengård låg i Stockholm skulle det vara den näst lugnaste stadsdelen, bara Bromma har lägre antal brott.
Mediecykeln om Malmö som kriminalitetens epicentrum har nu gått in i seminariefasen. Mindre av slagord och mer av analys. Men den gängse schablonen av Malmö som ett laglöst Chicago är inte bara direkt felaktig, den felaktiga bilden riskerar också att leda framtida insatser fel. Brottslighet och städers storlek korrelerar starkt. Stockholms centrum är värst i Sverige. Sedan kommer Göteborgs centrum och på tredje plats Malmös. Det vill säga exakt så som städerna placerar sig storleksmässigt.
Vi borde ta ett kliv tillbaka från rubrikerna och titta på det egentliga problemet. Kommer våra stora svenska städer att hämmas av en hög kriminalitet? Kommer tillväxten att avstanna? Kommer stadskärnor att utarmas och förslummas? Det korta svaret är nej men vi kommer även fortsättningsvis ha en del flyttströmmar mellan städer och förorter. Valet av bostadsort eller stadsdel avgörs snarare av ekonomiska skäl, skolor eller nöjesutbud. Stora städer har en attraktionskraft. Det är lättare att hitta arbete och det är lättare att roa sig. Men det är också större risk att utsättas för brott.
Flertalet brott är storstadsfenomen eftersom brottens densitet sammanfaller med befolkningens. Ett notabelt undantag är dödligt våld som är jämt fördelat mellan stad och land med möjligt undantag för stockholmsregionen.
En lista av stadsdelar i storstäderna visar detta tydligt. Norrmalm i Stockholm leder tydligt (51 anmälda brott på 100 invånare) sedan centrum Göteborg (46) och som trea Malmös centrum (38). Det förvånar säkert många att Östermalm har 22 och Rosengård 15. Östermalm är betydligt värre vad gäller grovt våld och flera grova sexualbrott. Men också ett stort vardagsbrott som bilinbrott är mer än dubbelt så vanligt som i Rosengård. Om Rosengård låg i Stockholm skulle bara stadsdelen Bromma vara lugnare.
Medan dödligt våld inte skiljer sig mellan Malmö och Stockholm i övrigt finns en kategori där det skett en ökning. Det gäller förberedelse till dödligt våld. Här har Malmö närmat sig Stockholms höga och stabila nivåer över de senaste åren. Brott mot vapenlagen generellt är betydligt vanligare i Stockholm. Den så omskrivna ökningen i Malmö är avseende våld med skjutvapen. Vi tror oss nu veta att en serieskytt stod för lejonparten av detta under toppåret 2010. 2011 är ännu inte utrett, men följer det mönstret skall omkring 10 % vara gängrelaterat. Utsikterna att komma till klarhet är goda. Polisen löser omkring 9 av 10 mord.
Poängen är att vi inte har att göra med ett Malmöfenomen. Däremot är brottslighet ett urbant problem. I ett land med kraftig urbanisering där det är de unga som flyttar innebär detta en ny utmaning. Här är det verkliga problemet. Polis och insatser i övrigt måste fokusera på de större städerna. Inte enkelt kanske när hela län har en eller två patruller i jour under helgerna.
Men det är dags för en ny permanent citypolis. En del verkar redan ske. Men det är viktigt att debatten förstår problemet rätt. Malmö är ingen livsfarlig gangsterstad. Malmö är Sveriges tredje största stad med allt vad det innebär.
Vi har bron till Köpenhamn, ett rikt kulturliv och ett bra näringslivsklimat. Och vi har brottslighet precis som alla andra städer. Fokusera istället på en storstadspolicy för polis och rättsväsende. Och kanske viktigast av allt – vi måste minska utanförskapet. Sysselsättningsgraden måste öka precis som resultatet i skolorna. Då kommer vi åt roten till det onda – i alla tre storstäderna.