kvinnovåld
Foto: Claudio Bresciani / Henrik Montgomery / TT
Debattinlägg

”Brutalt kvinnoförtryck accepteras av svenska politiker”

Opinion ·

”När högljudda fundamentalistiska islamister försöker göra sig till talespersoner för stora muslimska invandrargrupper i Sverige, samtidigt som de beskyller sina kritiker för rasism och islamofobi, då hukar de svenska politiska partierna”, skriver Amineh Kakabaveh (V).

Om debattören

Amineh Kakabaveh
Riksdagsledamot (V)

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Den 25 november inträffar den av FN proklamerade internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor.

Hur många vet om detta? Sannolikt ett fåtal. Jag är rädd att många fler vet om när Kanelbullens dag infaller.

Samtidigt vet vi alla att det idag finns starka politiska krafter – enskilda personer, organisationer, partier och stater – som utövar ett både brutalt och avancerat våld mot kvinnor.


Flera av FN:s medlemsstater sanktionerar våld mot kvinnor. Till dessa hör bland andra Iran, Qatar, Pakistan, Egypten och Saudiarabien.

Bland de organisationer som får stöd från t.ex. Saudiarabien och Turkiet finner vi IS/Daesh, Boko Haram mfl.  Här utövas ett barbari där våldet rättfärdigas utifrån en fundamentalistisk tolkning av islam.

Vi kan också se hur president Erdogan i Turkiet förflyttar sig mot en fundamentalistisk position och vill tillåta barn- och tvångsäktenskap. Under denna kvinnofientliga politik döljer sig patriarkala maktambitioner och fåfänga drömmar om en återgång till en svunnen ”guldålder”.

Det är kvinnorna som får betala det högsta priset för dessa maktambitioner och ideologiska fantasier.


Men det är inte bara i Mellanöstern som man försöker att vrida klockan tillbaka.

I Putins Ryssland angrips och fängslas feministiska aktivister.

I Brasilien drivs den folkvalda Dilma Rousseff från makten med hjälp av falska korruptionsanklagelser, och hon ersätts av en ny genomkorrumperad president med en regering som bara består av män. 

I USA lyckas en första klassens mansgris erövra presidentmakten.


Men i Sverige är det väl ändå ganska hyggligt? Vi lever ju i världens mest jämlika land, sägs det.

Och det stämmer. Men de bakåtsträvande krafter som vi kan se på andra håll i världen finns även här.

När feminister förtalas och hånas får det ett allt större gehör – särskilt i de medier som oförtjänt benämns som ”sociala”.

Och när högljudda fundamentalistiska islamister försöker göra sig till talespersoner för stora muslimska invandrargrupper i Sverige, samtidigt som det beskyller sina kritiker för rasism och islamofobi, då hukar de svenska politiska partierna.

Istället flyr de in i en ansvarslös kulturrelativism som bara innebär en enda sak: accepterandet av brutalt kvinnoförtryck.

Detta kommer till uttryck i en könsapartheid genom separata badtider, hedersvåld och ”balkongflickor” (påstådda självmord som döljer mord).

Detta accepteras så länge våldet begränsas till förorter och invandrargrupper. 
 

Men kampen mot våldet mot kvinnor kan inte ha några undantag! Sverige har över hundra års erfarenheter av kvinnokamp.

Det vore bedrövligt om denna rörelse inte orkar stå upp för att  mänskliga fri- och rättigheter ska gälla alla.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.