I december öppnar företag och privatpersoner plånböckerna för att hjälpa hemlösa, skillnaden märks varje år. I januari är medmänskligheten som bortblåst. Visst vill människor väl när de skänker innan jul, men det verkliga problemet är att det finns för lite bostäder. Hjälp oss genom att sätta press på politikerna varje dag under året, skriver Peter Ahlborg.
Man skulle kunna tro att jultomten kommit med förstahandskontrakt till alla hemlösa på julafton. För så fort det blir januari månad och är hemlöshetsfrågorna som bortblåsta, och så förblir det resten av året.
Jag känner mig äcklad när jag först ser människors och företags enorma engagemang för de hemlösa runt jul – men sedan är det som att de hemlösa, bostadsbristen och utanförskapet inte finns. Det är en skam för Sverige som land att ha den attityden mot de svagaste i samhället. Jag förstår inte var välviljan finns under resten av året?
Jag har varit hemlös i sju år, och under tre år sålt de hemlösas tidning Faktum i Göteborg. Och varje år i december månad märks en stor skillnad. Ju närmare julafton vi kommer, desto större och fler allmosor blir vi hemlösa erbjudna.
Dagen innan julafton var jag på McDonalds och när expediten fick se min Faktum-bricka på bröstet fick jag två stycken värdekuponger gratis. Samtidigt köpte kunden bakom mig en tidning och en kalender. Jag tjänade 100 kronor medan jag stod i kön. Inte dåligt. När jag satte mig ner för att äta kom killen fram till mig som hade köpt tidningen och sa: ”Här får du en liten julklapp”, tog mig i handen och gav mig en 500-kronors sedel! Jag blev jätteglad. Tackade honom och gav honom en stor kram. Men efter ett tag kom tankarna. Varför är människor så hjälpsamma mot de hemlösa bara under december månad?
Varje år är det samma visa. Vi Faktum-försäljare blir överösta av 100-lappar i dricks och försäljningen går strålande. Många av landets 900 frivilligorganisationer samlar in kläder som de hemlösa ska ha. Och massmedia är inte sena att hänga på. Tidningen GT slog sig för bröstet och basunerade ut att läsarna skulle skänka alla kläder som de inte var i behov av till tidningen. Kläderna skulle sedan skänkas till en hjälporganisation för hemlösa.
Visst är tanken god, men det hjälper inte den hemlöse att få en egen lägenhet. Och det är det verkliga problemet här i Sverige. Det är den frågan som måste lösas. All annan hjälp bidrar bara till att underhålla hemlösheten i stället för att verkligen försöka lösa den.
Starta i stället en kampanj där ni uppmanar svenska folket att skriva på ett upprop där man bestämmer sig för att lösa hemlöshetsfrågorna genom att sätta press på politikerna så att de gör det lättare för byggföretagen att bygga. Eller varför inte genomföra Bostad först-projektet i stor skala? Ge de hemlösa 5 000 lägenheter. 3000 i Stockholm, 2000 i Göteborg och 1000 lägenheter i Malmö. Bostad först är det enda kända projektet som verkligen leder till att de hemlösa får en lägenhet – och behåller den. Alla andra boendeprojekt är som att kasta alla miljoner i sjön.
Det enda på sikt som kan lösa hemlösheten är att bygga mer. Men så ser inte fallet ut. Jag vet att ni som ser att problemet med hemlösheten beror på bostadsbristen finns och att ni är många. Kräv av era politiker ett de bygger mer lägenhet. Att frågan om hemlösheten diskuteras på riksdagsnivå. Innan dess kommer aldrig något positiv att hända. Om politikerna bestämmer sig och har en plan för hur hemlösheten ska lösas kommer något att hända. Men inte innan dess.
Sätt press på politikerna varje dag under året. Då kommer vi få till en positiv förändring för de hemlösa. Det hjälper längre än några extra hundralappar i nästa december. Starta en förändring kära medborgare. Inget är omöjligt!