Vart ska folk ta vägen? Nybakad student på jakt efter högskoleutbildning eller dryga åttio och i behov av hjälp i vardagen är problemet detsamma – var och hur ska man bo?
För den som inte har extremt goda kontakter eller väldigt mycket pengar är ett passande boende den stora stötestenen.
Lägg till det att segregation och socialt utanförskap är vår tids mest svårbemästrade utmaningar. Med den bilden klar är det för mig en gåta att ingen ålägger kommunerna att ta nya, samlade och kreativa grepp för att försöka lösa hela problematiken.
För det finns goda exempel.
När universitet och högskolor nu drar igång saknas enligt studentorganisationernas beräkningar långt över 20 000 studentbostäder. På vissa orter är köerna så långa att de studerande hinner uppnå doktorsexamen innan de får en egen lya.
Samtidigt visar en rapport från Boverket att det finns ett kraftigt underskott på platser på äldreboenden.
För lite personal och ostimulerade gamlingar är problem inom den verksamhet som ändå finns. Med tanke på att vi lever allt längre och att de äldre följaktligen blir allt fler är det tydligt att ekvationen inte går ihop.
Det finns inte en chans att samhället kommer att ha råd att anställa så många människor som behövs för att ta hand om en åldrande befolkning. Det måste till andra lösningar.
För tio år sedan skrev jag en text i Göteborgs-Posten om hur man skulle kunna lösa problemen. Min tanke var att låta studenter, som har ont om pengar men gott om energi, bo i anslutning till äldreboenden mot reducerad hyra under förutsättning att de tog ansvar för enklare sysslor och social stimulans av de äldre.
De yngre kunde bo billigt, känna att de gör samhällsnytta och samtidigt ta del av de äldres erfarenheter. De äldre skulle få mer hjälp och ett rikare liv. Kommunerna skulle kunna lösa flera problem på samma gång och på så sätt frigöra resurser till annat. Helt enkelt en win-win-situation.
I Nederländerna gör man nu just så.
På äldreboendet Humanitas i Deventer har en grupp studenter, efter en urvalsprocess, fått gratis rum med kök och badrum mot att de utför vissa uppgifter. Studenterna umgås med de äldre, fixar fika, lär ut datorkunskap och är aktiva under bingo-stunden.
Studenten Onno Selbach tycker, enligt Humanitas , att det funkar bra. ”Jag har äntligen en ren dusch och ett rent kök, det finns alltid någon att prata med, och de äldre är jättetacksamma. Dessutom sparar jag ungefär 300 euro i månaden på att slippa betala hyra.”
Varför ser vi inga liknande försök i Sverige? Varför inte använda vår tids största utmaningar – bostadsbrist, segregation och psykisk ohälsa – till att tvinga fram nya, smarta och socialt hållbara sätt att leva?
Humanitas boende i Deventer har nu fått efterföljare i Amsterdam, Nijmegen och Arnhem.
Varför inte här? Låt oss se ett Sverige där varje kommun åläggs att ta ansvar för att prova segregationsbrytande boenden.
Nybyggnation eller ombyggnation av befintliga lokaler spelar ingen roll. På köpet skulle en självständighetsdopad svensk befolkning kanske må lite bättre av att känna sig både nyttig och behövd.